Nepalesiska, italienska, tyska, swahili, franska – Personalen på Nordsjö hälsostation är ovanligt språkkunnig

Var tredje klient på Nordsjö hälsostation i östra Helsingfors har något annat språk än finska som modersmål. Personalen uppmuntras att studera andra språk.

Image text
Avdelningsskötare Annamaija Ollikainen (i mitten) utvidgade språkutbudet i hälsostationernas språkval. Hälsovårdare Ruth Nygård (t.v.) och sjukskötare Sari Mäki säger att de byter språk flera gånger under arbetsdagen.

Nordsjö hälsocentral i Helsingfors ligger vid metrons östligaste ändstation, i den sju våningar höga centralen för hälsa och välbefinnande. Hälsocentralen betjänar cirka 40 000 invånare och 39 procent av dem har något annat språk än finska som modersmål.

"Utom finska, svenska och engelska talas här mest somaliska, arabiska, ryska, estniska, dari och persiska", berättar avdelningsskötare Annamaija Ollikainen.

För henne var det en positiv överraskning, att Nordsjö hälsocentral är mångkulturell och mångspråkig, när hon började som avdelningsskötare där våren 2020. På hälsocentralen arbetar närmare sextio personer och personalen talar åtminstone femton olika språk.

"Vid rekrytering ses mångsidiga språkkunskaper alltid som en fördel hos oss."

Trots att det finns behov av omfattande språkkunskaper på Nordsjö hälsocentral så påpekar Annamaija att också grundläggande språkkunskaper räcker.

Hon stöder personalens språkstudier i den mån personalresurserna tillåter det.

"Helsingfors stad arrangerar mycket språkundervisning, och det har varit möjligt att delta på arbetstid."

Förra hösten började man med frivilligt språkbad på kafferaster. En gång i veckan övar man under en kafferast ett på förhand valt språk med Learning café-metoden. Anställda som behärskar språket inleder diskussionen och övriga uppmuntras med låg tröskel att delta. Också personer som inte kan språket är välkomna med.

"En gång för många år sedan studerade jag grunderna i franska och när en person som kan franska kom med i arbetsgemenskapen föddes idén till träffarna", berättar Annamaija.

Förutom franska har de övat sig i att tala svenska och italienska under språkbaden.

"Avsikten med träffarna är att öka välmående, gemenskap och delaktighet. Samtidigt kan vi berika varandras språkkunskaper och lära oss nya saker om främmande kulturer."

Telefontjänsten vid Nordsjö hälsocentral får dagligen till och med över 500 samtal och uppringare kan välja mellan att tala finska, svenska eller engelska. Annamaija skulle gärna öka språkalternativen ytterligare.

"Man borde kunna välja åtminstone somaliska och arabiska också."

Personalens omfattande språkkunskaper utnyttjas i klientarbetet och en del ber att en sköterska eller läkare som kan personens eget språk sköter fallet eller tolkar. I mån av möjlighet försöker man göra det.

"Personalens mångsidiga språkkunskaper kunde till och med utnyttjas bättre", säger Annamaija.

Det är ändå inte alldeles enkelt. En anställd som behärskar ett visst språk finns inte alltid till hands eller kan av andra orsaker inte delta i vården.

"Dessutom måste etiska aspekter beaktas. Om en klient och vårdare som talar samma språk till exempel känner varande är kontakten inte nödvändigtvis önskvärd."

Annamaija understryker att det har stor betydelse för en klient att få använda sitt eget språk.

"Då känner personen sig lättare förstådd och upplever att man lyssnar."

Yrkesutövare i hälsovården har ansvar för att begripligt kunna berätta för patienter om hälsotillstånd och vårdalternativ. Om man inte har ett gemensamt språk måste man ordna med tolkning. Tolkning bör arrangeras när det är nödvändigt för ärendets skötsel.

För att hitta ett gemensamt språk använder Nordsjö hälsocentral tolkningstjänsten Túlka. Den fungerar med mobilapplikation, dator eller telefonsamtal och med den får man till och med på bara några sekunder tag på en tolk. Språkutbudet omfattar närmare 60 språk.

Förutom snabbtolkning kan man också boka tid med en tolk som vid behov då finns på plats.

Annamaija anser att det är en stor rikedom att hennes arbetsplats är mångkulturell och flerspråkig.

"Det ger en möjlighet att titta ut över världen här på hälsocentralen."

 

Sarada Kharel, sjukskötare

"Mitt modersmål är nepali och dessutom talar jag finska och engelska. I arbetet använder jag dagligen engelska, nepali ibland. Klienterna är tacksamma och lyckliga när de kan sköta sitt ärende på eget modersmål. Bra respons på språkkunskaperna hjälper en att orka med arbetet."

Sari Mäki, sjukskötare

"Förutom finska och svenska talar jag italienska, engelska, spanska, franska och tyska och jag använder alla mina språk i arbetet. Engelska och svenska talar jag dagligen, italienska minst en gång i månaden. I Nordsjö bor många som talar italienska och i arbetet är det trevligt att märka hur överraskade klienterna är när de kan sköta sitt fall på italienska. Jag har också hjälpt med tolkning till italienska för patienter på läkarmottagning. Att jag behärskar främmande språk gör att ärenden behandlas snabbare, upplever jag.

Intresset för främmande språk vaknade redan i barndomen. På 1980-talet skaffade jag mig brevvänner i olika länder och skrev redan som 12-åring på engelska. Franska och tyska läste jag i gymnasiet. Italienska studerade jag vid yrkeshögskolan Laurea och spanska på arbetarinstitutet.

Förra hösten deltog jag i en kurs i svenska som arrangerades av Helsingfors stad. Där studerade jag grundläggande vårdterminologi, sådana språkkunskaper som behövs när man bokar tid för en patient och har mottagning. Jag försöker betjäna svenskspråkiga klienter på svenska. Alltid minns jag inte alla ord, men det gör inget om jag säger något på finska emellanåt. Klienterna uppskattar att man försöker.

Redan under studietiden intresserade jag mig för integration av invandrare. Jag tycker det är intressant hur språk, land, mat och seder hänger ihop. På Laurea studerade jag mångkulturalitet i vårdarbetet. Det anser jag viktigt.  

Jag uppmuntrar alla att modigt tala främmande språk och sätta sig in i patienternas ställning. Det gör inget att verbböjningen kanske inte alltid blir rätt."

Ruth Nygård, sjukskötare och hälsovårdare

"Jag blev färdig sjukskötare och hälsovårdare i Mellersta Österbotten år 2012. Efter det tog jag magisterexamen i hälsovård i Sverige. Jag talar svenska, finska, engelska och swahili, de två sistnämnda är mina modersmål.

Under coronapandemin övergick jag till smittspårning i sju månader. Det tyckte jag om, för då fick jag använda olika språk. Till magisterstudierna i Sverige hörde internationell hälsovård och epidemiologi. Nu fick jag nytta av det i praktiken.

I Nordsjö använder jag dagligen inte bara olika språk utan också tolktjänster. Svenska talar jag nästan dagligen och för det får jag mycket positiv respons.

Också om jag inte behärskar en klients språk, så kan några ord göra positivt intryck. Jag har till exempel lärt mig säga tack på ryska och på arabiska kan jag fråga, behöver du tolk. Jag hoppas att klienterna ska vara nöjda med mötena och bli på gott humör."

 

Ger språkkunskap mera lön?

Enligt arbets- och tjänstekollektivavtalet för social- och hälsovårdssektorn HS och det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet AKTA kan språktillägg betalas till arbetstagare om arbetet förutsätter att man förutom sitt modersmål behärskar det andra inhemska språket, samiska eller teckenspråk.

"Bestämmelsen är ändå inte bindande. Enligt Tehys åsikt bör språktillägg betalas när det krävs att man kan ett främmande språk, säger Tehys förhandlingschef Riikka Rapinoja.

Språktillägg betalas främst i det svenska kustområdet och i huvudstadsregionen och för att få det krävs i allmänhet fristående yrkesprov.

I stället för med ett särskilt språktillägg kan man också beakta språkkrav i den uppgiftsbaserade lönen.

"Storleken på språktillägget varierar, men är ofta 50 euro eller mer i månaden", säger Rapinoja.

I skrivningarna i det kommunala kollektivavtalet talas det bara om finska, svenska och samiska. Andra språk nämns inte.

"De borde beaktas på samma sätt om uppgiften kräver det."

I den privata hälsovårdssektorns och socialtjänstens kollektivavtal är bestämmelser om språktillägg bindande. Enligt den privata hälsovårdssektorns avtal bör arbetsgivaren betala språktillägg ifall man förutsätter språkkunskaper av arbetstagaren. Enligt kollektivavtalet för den privata socialsektorn bör språktillägg betalas om arbetstagaren förutsätts behärska något annat språk än finska eller svenska.

Om arbetsgivaren inte betalar språktillägg trots att det står i kollektivavtalet lönar det sig att kontakta förtroendemannen.

Språkkrav för vårdpersonal

  • En yrkesverksam person i hälsovården bör ha tillräcklig muntlig och skriftlig språkkunskap för att sköta sina uppgifter.
  • Arbetsgivaren bör försäkra sig om att arbetstagarens språkkunskap är tillräcklig.
  • Språkkunskap i finska eller svenska ska styrkas. Det görs med betyg över allmänbildande studier på finska eller svenska, med statsrådets språkprov, allmän språkexamen eller annan utredning om språkkunskaperna. Valvira tar ställning till övriga utredningar i enskilda fall.
  • Tvåspråkiga kommuner och samkommuner bör kunna ge klienter service på det språk personen väljer, så tjänster bör erbjudas både på finska och svenska. På samiskspråkiga områden har samer rätt att använda sitt eget språk när de utnyttjar tjänster.

Källor: Valvira och Sari Koivuniemi, Tehys chef för internationella ärenden.

Artikeln publicerades i nr 11/2021 av Tehy-tidningen. Du kan läsa hela tidningen på svenska här.