Kriget i Ukraina kan få obearbetade känslor hos äldre att stiga till ytan

Det är också bra för vårdare att bli medvetna om sitt känslobagage.

Image text
Under andra världskriget evakuerades över 70 000 barn till de övriga nordiska länder, främst till Sverige.
Bild: Museovirasto

I Finland finns det många äldre som upplevt krig som barn eller unga, som vuxna på hemmafronten eller som soldater eller lottor ute vid fronten. De kan också ha växt upp i hem där minnet av kriget varit mycket närvarande.

Rysslands anfall på Ukraina kan väcka känslor som inte tidigare gjort sig påminda. Under återuppbyggnadstiden kanske man skuffade undan sådana känslor och under åren med kraftig finlandisering var det kanske obekvämt att tala om dem.

Nu är många som upplevt kriget minnessjuka, med dimmig uppfattning om tid och plats. För dem kan televisionens bakgrundsljud med prat om krig, Ryssland och anfall få känslor av ångest, skräck och hjälplöshet att stiga till ytan.

Du med känslorna

Vårdare har lättare att möta och förstå en patients eller klients känslor om de själva är du med sina känslor.

"Känslor i sig är varken riktiga eller felaktiga. En del är negativare, andra positivare. Rädsla och ångest är till exempel normala reaktioner på osäkerhet", säger Sonja Maununaho, sakkunnig på Psykisk Hälsa Finland rf.

Hon uppmanar vårdare att acceptera också sina egna negativa känslor om krig och det är bra att vara medveten om sin egen känslobarlast: vi har två tunga coronaår bakom oss. Coronapandemin och kriget i Ukraina är svåra i den meningen att de påverkar både hjälpare och hjälpbehövande.

Att acceptera känslor som möter en är en bra utgångspunkt för diskussion. Trots att vårdare inte kan erbjuda lösningar är det viktigt att ge plats för samtal, vara närvarande och lyssna på patientens eller klientens oro.

"Det är viktigt att ge en realistisk situationsbild: tills vidare är det fråga om en kris i Ukraina och fast den kan oroa, så finns det inget direkt hot mot Finland nu.

Rutiner ger trygghet

Begränsning av nyhetsflödet kan lindra både ens egen och patentens eller kundens ångest. På bäddavdelningar lönar det sig att diskutera hur mycket patienterna vill titta på tv och lyssna på nyheter i sina rum.

I vårdsammahang byggs känslan av trygghet i stor utsträckning upp med rutiner. Det lönar sig alltså att hålla fast vid sådant som man dagligen gör. Minnessjuka kan också tröstas med lugnande beröring.

Maununaho påminner om att krigserfarenheter samtidigt kan vara en styrka för äldre. De har klarat sig genom krig – har seghet och kunskaper som växt fram under svåra tider.

"Med dem lönar det sig också att tala om hopp, hur de klarat sig och hur man kommer vidare trots allt."

Bädda för hopp

Arbete med klienrer som kämpar med svåra känslor ska inte lämnas till enskilda vårdare. I en balanserad och förtrolig arbetsgemenskap kan man tala öppet om de känslor som en kris väcker.

"På en arbetsplats där alla är upptagna med kund- och patientarbete lönar det sig att ordna särskilda tillfällen för möten och diskussioner av det här slaget", säger Miira Heiniö, specialexpert på Arbetshälsoinstitutet.

Heiniö påpekar att förståelse för arbetskamraters känslor och styrkor också kan hjälpa en att förstå vilka olika känslor klienterna har. Reaktioner är mycket individuella. Man ska inte utgå från att andra reagerar som man själv.

Förmän kan skapa en atmosfär där det är accepterat att ge utlopp för känslor. De ska också se till att vardagen fungerar och beakta människors olika resurser.

Särskilt viktigt är det att sprida hopp.

"Det lönar sig ändå inte för en person i chefsställning att försöka lösa alla problem själv. Däremot kan man få alla att diskutera och hitta lösningar på de utmaningar som en kris medför. Också när man ska ingjuta hopp lönar det sig att byta skift emellanåt, säger Heiniö.