Barnavdelningens lekhörna på fältsjukhuset i staden Rafah i södra Gaza. En tom låda som innehållit förnödenheter fungerar som bord, sandsäckar används som stolar och styroxbitar täckta med färgglad tejp är leksaker.
Flickan Farah har vårdats för en infektion, som börjat i en tand och spridit sig till ansikte och hals. Nu är hon så pass återställd att hon orkar leka. Farahs mamma tittar på sin dotter – sjukskötaren Miia Siurola, 43, ser på modern.
”Moderns ansikte fick liv när hon såg dottern leka. Det var en djupt berörande ögonöppning för mig. Att se barnets lek mitt i förfärligheten – och moderns glädje över barnets lek.”
Miia var biståndsarbetare för Röda Korsets internationella kommitté fem veckor i april-maj i våras och trots att det redan är flera månader sedan hon återvände och vardagen rullar på tryggt, tänker Miia ofta på människorna hon mötte i Rafah.
”Det är alltid en utmaning att återvända från en utlandskommendering, det tar tid innan man anpassar sig till att vara i Finland igen. Men den här gången har det räckt längre än vanligt. Hjärtat blev kvar där, liksom tankarna.”