Också Vilma Karjalainen säger att övergången till arbetslivet skulle vara lättare om man ens på något sätt fick bekanta sig med en riktig ambulans.
Det är viktigt att öva, för på jobbet råkar många ut för nära-ögat-situationer. Själv har Mikkonen till exempel varit nära att köra på en hjort i dimma under utryckning med en patient ombord. Han kunde väja i sista stund, men bakändan svajade till.
Mikkonen minns upplevelsen bra, för han är inte särskilt pigg på att köra annars heller.
”Erfarenhet ger säkerhet, men själv har jag aldrig varit någon rallyförare då det gäller att behärska fordon.”
Också Karjalainen och Hiukka var först tveksamma till körandet. På gårdar har de båda törnat ihop med något.
”I början på karriären var det inte vårdfrågor som var utmanande, utan uttryckligen att inte slita upp plåtar på bilens sidor och dra med sig stuprör. Förra sommaren körde jag på en stolpe på en trång gård”, säger Hiukka med ett skratt, fast hon nu varit över tio år i branschen.
Karjalainen har backat in i en vägg.
”Lyckligtvis förstår arbetsgivare sådant. I akutvården är det vardag att man törnar emot något.”
Arbetsgivare har stort ansvar
Mycket hänger på arbetsgivaren, då man inte lär sig köra under studietiden och nyblivna vårdare annars också tenderar ha nytt körkort.
Nina Hiukka poängterar hur viktigt det är med handledning. I Lapplands välfärdsområde försöker man så fort som möjligt sätta nya akutvårdare på förarskolning på övningsbana och vart femte år deltar också andra anställda i sådant.
Arbetsskiften placeras så, att nyblivna akutvårdare inte genast behöver köra under utryckning. Då får ens arbetspar sätta sig vid ratten.
”Vi poängterar att ansvaret är stort för den som kör. Man måste ta hänsyn, inte bara till alla i bilen, utan också till alla andra trafikanter. Vad det innebär förstår man inte förrän man själv sitter på förarplats”, säger Hiukka.
Också Katja Valtonen påpekar att akutvårdarnas körförmåga inte bara handlar om att hålla fordonet på vägen.
”När man vid utryckning kör hårt med sirenerna påslagna är det avgörande vad övriga trafikanter gör. Människor reagerar så olika. Det är väldigt viktigt hur väl utryckningsfordonets förare kan förutse det.”
Viktigaste rättesnöret är ändå inte att akutvårdaren kommer fram så snabbt som möjligt utan att det sker tryggt. Nykomlingar förhåller sig i regel ansvarsfullt till körandet.
En oerfaren förare har stor hjälp av sitt arbetspar. Vilma Karjalainen lovordar flera gånger den kollega som var med på hennes första körningar.
”Man får minnas att man aldrig är ensam.”
