Marsch iväg på paus! En vårdare som återvänder från paus gör färre fel

Det är hård press på hjärnan i vårdarbete. Pauser hjälper, bara man hinner ta dem.

Image text
Pauser minskar belastningen på hjärnan. Illustration: Pia Holm

”Minimikravet är att lagstadgade pauser hålls. Naturligtvis krävs det smidighet när det är bråttom, men regeln får inte vara att man alltid hoppar över pauserna”, säger Minna Huotilainen, hjärnforskare och professor i pedagogik vid Helsingfors universitet.

Själv skulle hon vilja återuppliva arbetsplatsernas pauskultur, för enligt de nyaste hjärnforskningsrönen är det allt skäl att ta pauser i arbetet.

”Om pauserna användes rätt skulle man åstadkomma mer och få bättre resultat i arbetslivet, och arbetstagarna skulle orka bättre.”

Enligt Huotilainen minskar pauser belastningen på hjärnan. Direkt efter en paus löper arbetet bättre och produktiviteten ökar, antalet fel minskar och lösningarna är kreativare än innan.

Vårdarnas pauser påverkar också patienternas liv och hälsa positivt.

”En vårdare som återvänder från en paus gör färre fel och kan bättre koncentrera sig på vad patienten berättar. Minnet fungerar efter paus, då behövs det inte lika mycket tid för att kolla saker som för en pressad kollega. Empatin för patienten ökar också.”

Vår arbetskultur präglas av hur fysiskt arbete har utförts. När en dikesgrävare ville göra extra bra ifrån sig hoppade han över pauserna. Sådant slit fungerar inte i dagens arbetsliv även om arbetet kanske innehåller fysiska element.

Vårdarbete, till exempel, innebär allt mer ansvar, krav på att lära sig nya saker, interaktion, kreativitet och förmåga att lösa problem som överraskande dyker upp. Det krävs också att man förstår hur andra tänker och fungerar.

Också arbetsutmattning är en god anledning till att hålla pauser.

Arbetet förutsätter också allt mer gemensamt utvecklingsarbete, där olika branscher, kanske till och med människor från olika organisationer, tillsammans tänker i nya banor, gör upp planer och utformar idéer. Pauskultur har en viktig funktion vid sådana tillfällen: människor lär känna varandra så att de börjar lita på varandra.

”Förtroende är nödvändigt i sådant arbete. Om förtroende saknas klarar hjärnan inte av att utveckla gemensamma projekt utan fokuserar på att trygga den egna ställningen”, säger Minna Huotilainen.

Också arbetsutmattning, att alltså undvika att hjärnan drabbas av allvarlig utbrändhet, är en god anledning till att hålla pauser. Liksom att försäkra sig om att människor fortfarande kan och vill arbeta i hög ålder.

Ständig brådska, avbrott och eventuellt hot om våld. Hälsovårdens besvärliga arbetsförhållanden gör, att pauser är extra viktiga i vårdyrkena. I småbarnspedagogiken ökar hög ljudnivå ofta påfrestningen ytterligare.

”Stressfaktorerna försätter hjärnan i alarmtillstånd. Sådan press beskattar hälsan och pågår den länge syns det inte bara i form av hjärt- och kärlsjukdomar utan också som problem med stöd- och rörelseorganen”, säger Huotilainen.

Stress tär dessutom på den mentala hälsan, inverkar på hur man orkar med jobbet och försämrar sömnkvaliteten. Hot om våld är en stressfaktor som ligger dold under ytan.

”För våldsamma situationer måste det finnas klara handlingsmodeller: vad gör man då och vad gör man efteråt. Att till exempel kunna tala ut under arbetshandledningstillfällen är viktigt.”

Arbetsgivaren måste också trygga tillräcklig personaldimensionering och se till att arbetstagarna till exempel kan inverka på egna arbetsturer och deltagande i kurser.

”Påverkningsmöjligheter ökar arbetsglädjen och hjälper en att orka.”

Hurdana pauser ger mest återhämtning?

Minna Huotilainen har lagt fram ett sortiment pausexempel i sin färska bok Aivosi tarvitsevat tauon, Hjärnan behöver paus. Här kan man välja olika aktiviteter beroende på situation. Går man på övervarv behöver man lugna ner sig. Är man rädd att tappa koncentrationsförmågan behöver man något som piggar upp. Upplever man att man har tråkigt lönar det sig att pröva på något som väcker ens nyfikenhet.

För att lugna ner sig och tömma huvudet på tankar rekommenderar Huotilainen mindfulness, att man stretchar ryggen eller pysslar lite med en färgläggningsbok. För en uppiggande paus föreslår hon lunchdisco eller dansspel.

Också korta mikropauser är viktiga.

Huotilainen frågar varför det inte tydligt får synas på arbetsplatserna att där ska hållas pauser. I pausrummet kunde det finnas motionscykel och gummiband för träning, eller varför inte ett gemensamt handarbete eller ett påbörjat pussel för den som har paus.

Också korta mikropauser är viktiga. Under dem hinner man till exempel stiga upp från sin stol, rulla axlarna och hämta ett glas vatten innan man återgår till arbetet igen.

Minna Huotilainen vet att vissa arbetsplatser noga följer med den senaste hjärnforskningen och planerar pauserna enligt den, men någon sådan organisation känner hon inte till inom hälsovården.

Om någon blir nyfiken på att dra nytta av den senaste hjärnforskningen, så finns det kunskap. I Finland görs mycket hjärnforskning och bra böcker om hjärnan ges ut hela tiden. I augusti utkom Synnöve Carlsons och Riitta Haris Aivoaakkoset, som enligt Huotilainen är en bra introduktion till hjärnans hemligheter. Också Tunne aivosi och Uuden ajan muistikirja, som Huotilainen och Leeni Peltonen har skrivit, öppnar upp ämnet.

Huotilainen uppmanar också alla att ge akt på sin attityd. Tänk ett varv till om du märker att du ogillar att en kollega tar paus. Den kollegan har insett vad dagens arbetsliv kräver och det kunde du ta lärdom av.

Vi hinner inte hålla paus

Med hjälp av en så kallad pulsenkät tog Tehy reda på om tehyiter kan ta pauser.

Av de drygt 2 100 personer som besvarade frågorna uppgav 31 procent att de inte hinner hålla matrast under varje arbetsskift. 40 procent svarade att de inte ens hinner ta en 10 minuters kaffe- eller annan uppiggande paus under varje arbetstur.

Tehys arbetslivsexpert Kaija Ojanperä anser att det mest oroväckande är, att en majoritet av dem som svarade inte upplever den dagliga matrasten som en riktigt paus. Om matrasten ständigt avbryts och man inte hinner hålla pauser som ger återhämtning, då börjar belastningen påverka arbetstagarnas hälsa och ork.

”Personaldimensioneringen bör vara sådan att arbetstagarna har möjlighet till återhämtning under arbetsdagens gång”, säger Ojanperä.

Man kan muntligt anmäla belastning till arbetsgivaren, i praktiken närmaste förman, eller skriftligt till exempel på en blankett som finns på Arbetarskyddsförvaltningens webbtjänst Tyosuojelu.fi.

”Be att arbetsgivaren ingriper. Förmannens uppgift är att tillsammans med dig klarlägga de faktorer som leder till belastning och att hitta lösningar på problemen.”

Svaren från personer verksamma inom småbarnspedagogiken avvek mest från de övrigas. Drygt 68 procent av alla i den sektorn svarade, att de åt tillsammans med barnen.

Tehy påminner att det då handlar om fostran, man visar hur man beter sig vid matbordet. För en barnskötare som ska arbeta under måltiden är det inte någon egentlig matrast.

Tehy anser det också mycket oroande att över hälften av de anställda inom småbarnspedagogiken uppgav, att de inte hinner ta en kort, 10 minuters kaffepaus under varje arbetsskift.

Rekommenderat för dig

Arbetsliv
Release date
18.8.2020
Arbetsliv
Release date
12.1.2022
Tehy
Release date
19.3.2021