Anja Terkamo-Moisio från Villmanstrand är doktor i hälsovetenskaper och hon funderar nog på döden mer än andra småbarnsmammor i fyrtioiårsåldern. Men för henne är det varken ångestfyllt eller deprimerande utan oerhört intressant. Foto Mikko Nikkonen.

En fråga om liv och död

Vad är en god död? Det har Anja Terkamo-Moisio funderat över hela sitt vuxna liv.

När Anja Terkamo-Moisio, 43, första gången kom i kontakt med döden var hon tio år gammal. Hennes mormorsmor dog lugnt och stilla, men Anjas värld skalv. Ingen hade förberett henne på att människor dör.

– Jag sörjde. Allt omkring mig var förfärligt. De vuxna var tysta och lamslagna. Sedan blev det en väldig aktivitet och på begravningen var alla brutna av sorg.

Reklam (texten fortsätter här nedan)
Reklam

Andra gången Anja kom i kontakt med döden var hon 19 år. Morfaderns behand-lingar hade avslutats som resultatlösa och när han dog grubblade Anja över hur någon kan bestämma att en människa inte längre har nytta av behandling. Kan man över huvud taget göra så?

Som vuxen har hon intresserat sig både för vård i livets slutskede och för etik och i sin doktorsavhandling undersökte hon sjukskötarnas åsikter om eutanasi och en god död. I sitt nya forskningsprojekt dyker hon ännu djupare ner i ämnet.

– Jag undersöker hur döden ser ut i vårt samhälle, vilka etiska frågor som rör livets slutskede och vilka uttryck de tar i vården. Dessutom granskar jag vilka färdigheter utbildningen ger för vård vid livets slut.

Anja är yngre forskare på vårdveten-skapliga institutionen vid Östra Finlands universitet, har arbetat och studerat i Tyskland och är nu utbytesstuderande i Leuven i Belgien till slutet av september. Dödstemat är aktuellare än någonsin, för befolkningen åldras och i fjol var dödsfallen i Finland fler än födslarna, konstaterar hon. Brännande dagsaktuellt är ämnet också på grund av det medborgar-initiativ om eutanasi som samlade över 63   000 namn och överlämnades till riksdagen i februari.

Det är viktigt att vi talar om döden, anser hon.

– När vi bättre förstår vad död och eutanasi handlar om ökar beredskapen för diskussion. Samtidigt minskar vår rädsla för döden, vilket främjar välmående och hälsa.

I egenskap av sjukskötare har Anja upplevt många dödsfall.

– Ibland är döden vacker, andra gånger snörs strupen samman.

Hon konstaterar att fast människan fortfarande oftast möter döden på sjukhus, vårdanstalt eller terminalvårdshem så bestämmer döende i allt högre ut-sträckning hur de vill leva sin allra sista tid.

– En god död handlar om den döende personen, vad som är bra för honom eller henne. Döende människor är sårbara och alla upplever situationen på sitt eget sätt. Till en god död hör känslan av att fritt få ge utlopp för sina önskemål.

Hon menar att vi bör vara öppna också för sådant som skiljer sig från gängse uppfattning om en god död. Vi tenderar exempelvis tro att ingen vill dö ensam, men en del av de sjukskötare som år 2014 besvarade en av Anjas enkäter betraktade också en ensam död som god. Det finns människor som nekar till smärtlindring på grund av uppfattningen att lidande gör den egna döden värdigare och så finns det patienter som ber sjuk-skötare hjälpa dem att dö.

Men vad är rätt och fel?

– Vi har både lärt oss att det är fel att avsluta livet och att man inte får orsaka lidande.

Det grekiska ordet eutanasi betyder god död och förespråkarnas viktigaste argument är att onödigt lidande är inhumant. Därför borde en människa som så vill få dö tidigare och med värdighet.

Ett problem är att eutanasibegreppet inte är helt entydigt. Gällande lagstiftning utgår dock från att det handlar om aktiv dödshjälp som sker på den döendes begäran.

Men gränsdragningar blir svåra, för vad är till exempel outhärdligt lidande?

Anja tar inte ställning till om eutanasi borde legaliseras utan ser som sin uppgift att i egenskap av forskare bidra med flera infallsvinklar i diskussionen.

– Om vi öppnar dörren för eutanasi måste vi vara beredda också på följdfrågor. Ifall vi tillåter eutanasi för den som fyllt 18, varför inte för en sjuttonåring? Och ska eutanasi i så fall tillåtas för mentalpatienter och minnessjuka, som man gjort i Holland och Belgien?

Själv anser hon att en förutsättning för legal eutanasi är att terminalvården utvecklas och görs tillgänglig för alla.

– Å andra sidan finns det människor som inte kan få hjälp ens av världens bästa terminalvård. Men bör eutanasi godkännas på grund av den lilla gruppen?

Enligt Anjas doktorsavhandling från ifjol, Complexity of attitudes towards death and euthanasia, godkänner 74 procent av sjukskötarna eutanasi som en del av den finländska vården mot 85 procent i resten av befolkningen.

– Sjukskötarna ansåg det dock viktigt att få rätt att vägra delta i processen ifall eutanasi blir lagligt.

Det är, säger hon, av största vikt att sjukskötare och organisationer som representerar den här yrkesgruppen deltar i eutanasidebatten, för det här är människor som har mest kontakt med patienter. Ifall eutanasi blir lagligt berörs sjuk-skötarna även om det blir läkare som ger dödshjälpen.

Intressant är förresten att dödshjälp i Kanada kan ges både av sjukskötare och läkare, men för sjukskötare krävs då fortbildning på universitet.

– Det återstår att se hur detta faktum påverkar eutanasidebatten utanför Kanada.

Text Tiina Suomalainen

 

Vad är eutanasi?

  • Ordet eutanasi används på flera sätt, men enligt gällande lagstiftning innebär det en aktiv handling, som avslutar en annan människas liv på dennas begäran.
  • För tillfället är eutanasi   lagligt i Belgien, Holland, Luxemburg, Kanada och Colombia.
  • I Finland samlade ett medborgarinitiativ om eutanasi nyligen över 63 000 namn  och det lämnades till riks-dagen i februari.

Reklam
Reklam