Tråkighet gör gott

En ständig ström av intryck tar död på kreativiteten. Ge också barnen en chans att ha tråkigt ibland, säger professor Juha T. Hakala.

När hade du tråkigt senast och vad gjorde du då? Tog du fram mobilen och kollade sociala medier och senaste nytt? Eller spelade du lite, letade rätt på någon intressant serie eller skrev ett inlägg?

– Den digitala teknologin har särskilt de senaste fem åren börjat styra våra liv. Allt fler fyller fritiden med att slöscrolla på mobilen. Hur jobbet är kan vi inte göra mycket åt, men vad vi gör på fritiden kan vi påverka, säger Juha T. Hakala, professor i pedagogik vid Jyväskylä universitet.

Reklam (texten fortsätter här nedan)
Reklam

Han jämför mobilteknologin med psykmediciner, som skär toppen av både glädje och sorg. På samma sätt kan man ta till mobilen för att hitta något roligt, men när det alltid finns underhållning till hands känns inget särskilt speciellt längre.

– Vi står inte ut med långtråkighet. Kan eller vill dagens människa inte vara ensam med sina tråkiga tankar längre? När vi sällan har tråkigt upplever vi inte heller tristessens djupare betydelse, att vara ett fönster till vårt inre.

Då det känns otrevligt att ha tråkigt vill man förstås slippa det, och i alla tider har folk försökt lindra känslan, som visserligen var få förunnad, tills materiell välfärd och ökad fritid fick fler och fler att ha tråkigt då och då.

– Avgörande är vilken inställning vi har till det här och hur vi reagerar.

Förutom överkonsumtion av digital teknologi finns här risk för våld och olika former av addiktion. Och hittar man inget som lindrar tristessen kan följden bli apati och småningom depression.

När det ständigt finns något roligt till hands känns ingenting speciellt längre.

Men att ha tråkigt kan också ha positiva effekter. Många uppfinningar och stora litterära och konstnärliga verk har börjat med att någon haft tråkigt. Vi kan alla låta tråkighet ge oss nya erfarenheter. Numera talar hjärnforskare om vikten av vila och avkoppling, också det en form av monotoni. Man orkar inte med dagens fragmentariska informationsflöde och hektiska liv om man inte förstår betydelsen av vila och tystnad.

Många undersökningar visar dessutom att en känsla av tristess är god grund för kreativitet. I ett försök delades försökspersoner in i två grupper. Den ena såg en intressant film, den andra kopierade meningslösa uppgifter i en telefonkatalog en halv timme. Sedan fick grupperna fundera på nya sätt att använda kaffemuggar i plast, disktrasor och klädnypor och surprise, surprise, den senare gruppen presterade betydligt bättre.

– Man borde lära sig lägga märke till tråkighetskänslan och använda den till något konstruktivt.

Vad gör du när barnen gnäller att de inte har något att göra? Hakala anser att föräldrar ofta förser barnen med för mycket program.

– Många tycker att de är dåliga föräldar om de inte sysselsätter barnen hela tiden, men jag menar att man ska låta barn hitta på saker själva ibland. Det ger god vägkost: barnet lär sig hantera tristess. Där kan finnas ett frö till kreativitet.

Som pedagog och lärarutbildare har Hakala oroligt följt med skolsystemets digitala språng. Erfarna lärare säger nu att lågstadieelever inte orkar koncentrera sig längre än 15 minuter och att det krävs speciella trick för att fånga deras uppmärksamhet. Beteendestörningarna har ökat.

– Samma tendens syns i hela skolan, börjande från daghemmen. Hur påverkar det Finlands roll som mönsterland för läsning och matematik? Teknologins fördelar ska förstås erkännas, men det är riskabelt att idealisera dem alltför mycket.

Minst monotoni upplevde man inom vård och undervisning.

I vuxenvärlden finns liknande trender. Man läser mer sällan böcker eller längre texter.

– Nöjer vi oss småningom med att ögna igenom löpsedlar, så att vi inte längre har djupare kunskaper?

Det har även talats om hur beroendeframkallande den digitala teknologin är och anmärkningsvärt är att dataguruer, som Bill Gates och Steve Jobs, har begränsat sina barns tid på nätet.

Arbetshälsoinstitutet och Utrechts universitet gjorde för några år sedan en undersökning om att ha tråkigt på jobbet och märkte att man i varje yrke och på alla nivåer tidvis upplevde monotoni – men minst inom vård och undervisning.

Man såg också en koppling till stressymptom. Män kände mer av enformighet och extra uttråkade var arbetstagare under 35 år. Är det alltså så att yngre inte tål monotoni lika bra som äldre generationer?

Hakala påpekar att händelsefattigt arbete riskerar minska vår uppmärksamhet med olycksfall som följd, men att motsatsen till ett alltför monotont arbete är ständigt jäkt där all känsla av avkoppling och monotoni har skurits bort.

– Arbetet borde därför rymma både stark aktivitet och lugnare perioder och man ska värdesätta tråkighet.

– Varför skulle vi känna så om det inte hade någon funktion?

Juha T. Hakala: Tylsyyden ylistys, Alma Talent 2018.

 

Är du nätberoende?

  • Hur har den digitala tekniken förändrat dig? Har du mindre tid för egen sysselsättning numera? Står du ut med att vara tyst och ensam? Har du blivit lättretlig eller håglös?
  • Försök med nätfasta, först en timme, sedan två och småningom ett veckoslut. Sätt gränser för din tid på nätet.
  • Tala med barnen om deras nätanvändning och gör tillsammans upp regler. Barn under tre år ska inte använda digital teknik alls. Hitta på något annat i stället, men styr inte barnen för mycket utan låt dem själva hitta på vad de ska göra.
  • Lär dig koppla av och göra ingenting. Alltför stor effektivitet ger sällan önskat resultat, och det gäller både på jobbet eller hemma.

Text Merja Perttula Illustration Pia Holm

Reklam
Reklam