Sätt stopp för förolämpningar

Tog du illa vid dig? Var någon bossig, orättvis, eller försmädlig? Livet är fullt av situationer som kan få en att känna sig orättvist behandlad. När någon avsiktligt hånar en kan man gå i baklås eller bli eldröd i ansiktet, men man kan också knappt reagera på bisterhet eller något nedlåtande som sagts utan eftertanke. Och ibland blir man stött av något som inte sker, till exempel en förman som inte hälsar eller en arbetskamrat som nonchalerar ens idé.

Psykiater Juhani Mattila nöjer sig inte med att tala om att bli sårad eller kränkt utan menar att det handlar om förödmjukelse, som innebär förlorad värdighet.

– När en människa inte får det hon behöver och söker utan stöts bort gång på gång skadas hon.

Förödmjukelse har ofta rötter i barndomen. Man kan ha klandrats, ignorerats eller jämförts med andra. Till och med blickar som ett barn utsätts för kan vara förödmjukande, för om man ständigt får ilskna eller nedlåtande blickar börjar man tro att det är något fel, att man är värdelös. Så kan det fortsätta livet igenom.

Mattila menar att såren kan läkas, men att de lämnar ärr. Tidigare föröd­mjukelse aktiveras sedan i andra männi­skorelationer. Man reagerar snabbare på överlägsenhet och kan uppfatta andra som tvära och kritiska också när det inte är menat så.

Av rädsla för att bli sårad på nytt börjar en sådan människa undvika situationer som kan orsaka smärta, blir till exempel rädd att uppträda eftersom minsta kritik sårar djupt.

Förödmjukelse kan också komma till uttryck i vag ångest i vardagliga situationer. Även fysisk smärta som huvudvärk eller ryggont förekommer – utan att man inser kopplingen.

Förödmjukelse är inte enbart en psykisk upplevelse utan ger psykofysiska trauman, som påverkar hela organismen, från hjärna och blodomlopp till nervsystem.

Risken med underkastelse är att man lägger sig till med teflonyta.

Till exempel bakom depression och panikångest finns ofta förödmjukande händelser och att lyfta fram minnen av dem är en viktig del av behandlingen.

– Det räcker inte med mediciner. Man måste komma åt orsakerna. Annars kan en depression eller psykos som verkat bli bättre förvärras redan på grund av att man känt sig avvisad.

En människa som blivit förödmjukad döljer ofta sina känslor.

– Skamkänslor hindrar en att tala ut.

Och när man befarar ny förödmjukelse sluter man sig i sitt skal och berättar inte ens om goda idéer av rädsla för att bli hånad. För att komma ur en sådan spiral måste man tala ut – ge luft åt sin kritik och dra gränser. Många kommer vidare genom att tänka: Jag visar dem än!

– Det är bättre att reagera än att svälja förtreten.

Finner man sig i allt finns risken att man får teflonyta och inte längre känner något alls. Då förlorar man också förmåga till medkänsla med sig själv och andra. Orkar man inte försvara sig ska man söka hjälp.

– Att prata är enda sättet att komma ut ur den onda cirkeln. Man måste få känna att andra uppskattar en.

Om man blir sårad på arbetsplatsen är det viktigt att säga ifrån, ju förr desto bättre. Ibland är allt ett enda stort missförstånd.

– Men reder man inte ut det kan det skava i tio år, säger arbetspsykolog Riitta Helekoski.

Ibland finns det någon som ständigt ignorerar och underskattar andra. Alla vet det. En sådan människa kontrar med att säga ”För­står du inte skämt?” eller ”Du överreagerar”. Men sådant borde man ta i.

– Då förstår personen kanske hur kommentarerna uppfattas och slutar med dem.

Får de fortgå är det fel på arbetsgemenskapen. Ofta tolererar arbetskollektivet giftiga kommentarer om den som fäller dem själv gör bra ifrån sig.

– Men det är fel. Förmannen måste hindra att någon sårar andra och sätta stopp för osakligt beteende, som kan bottna i att personen vill lyckas på andras bekostnad och därför framhäver sin egen förträfflighet, säger Riitta Helekoski.

Juhani Mattila påpekar att hierarkin på sjukhus ger förutsättningar att avsiktligt eller oavsiktligt behandla andra fel.

Att känna sig hjälplös är kärnan i förödmjukande upplevelser. Det bör alla i hälsovården hålla i minnet när de träffar patienter och kunder. Bemöter du en sjuk människa rutinmässigt, låter du henne vänta i onödan eller tittar du bort när hon berättar om sina bekymmer?

Juhani Mattila: Nöyryytys – Arvokkuuden kokemuksen menettämisestä ja uudelleen löytämisestä. Kirjapaja 2017.

Gör så här när en kollega sårar dig

• Om du blir sårad av en vits som någon berättar utan att tänka sig för eller av en kommentar under stress ska du bara glömma det.
• Ifall du anser förolämpningen liten och inte vill reagera ska du bearbeta den på annat sätt. Gå igenom situationen med någon arbetskamrat eller vän.
• Ville någon avsiktligt såra dig och händer det ofta? Då gäller det att försvara sig. Genom att ingripa kan du få slut på trakasserierna. Fråga lugnt vad den andra menar och säg att du inte riktigt förstår.
• Håll känslorna i styr även om du är gråtfärdig och ursinnig. Börjar du skrika uppfattas det som nederlag och situationen kan kompliceras ytterligare.
• Ta time out om du inte kan vara lugn. Föreslå att ni tar upp saken senare, men lämna inte frågan därhän.
• Be om hjälp av en arbetskamrat, förman eller av arbetarskyddsfullmäktige om du känner att du inte ensam kan möta den som sårat dig. Det lönar sig alltid att koppla in en tredje part om den skyldige inte vill eller kan gå igenom det skedda.
• Ge konkreta exempel när ni talar ut. Vem sade vad? Vad hände? Låt motparten ge sin syn. Man måste också våga tala om de känslor som händelsen väckte.

Råden gavs av arbetspsykolog Riitta Helekoski.

Text Merja Perttula illustration Johanna Sarajärvi