Störtdykning i hemvården

Stress och kvalitetsproblem värre i Finland än i övriga nordiska länder.

Image text
Kundantalet i hemvården är framför allt under nattskift avsevärt mycket större än i de övriga nordiska länderna. Bild: Annika Rauhala

Den finländska åldringsvården utvecklas i oroväckande riktning, det visar den nordiska samarbetsstudien Nordcare 2. En motsvarande enkät gjordes för tio år sedan.

Kundantalet i hemvården är framför allt under nattskift avsevärt mycket större än i de övriga nordiska länderna. En vårdare hjälper i medeltal 27 äldre under en natt. Ännu för tio år sedan var antalet 16.

I offentligheten har det talats hur hemvården springer från plats till plats. Kunderna mår också sämre än förut: har minnessjukdom, psykiska problem, använder rusmedel.

Stressen och kvalitetsproblemen i finsk hemvård ligger på en högre nivå än i andra nordiska länder. Cirka 60 procent av vårdarna prutar på sina matpauser. Både avlönad och oavlönad övertid har ökat. Två av fem överväger att sluta jobba. Forskarna talar redan i rapporten om en störtdykning.

I Norden har i synnerhet Sverige och Danmark flyttat hem vården och minskat på anstaltsplatserna betydligt tidigare än Finland. Vi befinner oss i ett brytningsskede.

I undersökningen ser man de största förändringarna i hemvården. Anstaltsvården har varit i stort sett oför­ändrad de senaste tio åren, men där var situationen sämre än i hemvården redan för tio sedan.

I övriga nordiska länder är vårdar­dimensioneringen betydligt bättre än i Finland. Hos oss har en vårdare under morgonskiftet 4,3 kunder, i övriga Norden 2,6–3,4. Under kvällsskift var dimensioneringen i Sverige och Norge 49–60 procent högre än i Finland och Danmark.

Mest förvånade sig professor Teppo Kröger över hur stor ökningen av våld, hot om våld, trakasserier och utskällning­ar som riktas mot vårdarna var.

– Ofredandet har verkligen stigit till en oroväckande nivå. Till och med rasistiskt språkbruk är vanligare hos oss, trots att bara en liten del av personalen kommer från andra länder.

Möjligheterna att påverka det egna arbetet har försämrats och man upplevde att förmannens stöd har minskat. Kontrollen har däremot ökat.

– Förutom ökade resurser behöver vi utveckla arbetsledningen. Äldrevården är tung både fysiskt och psykiskt. Man frågar sig varifrån arbetskraft ska fås om dragningskraften minskar ytterligare. Här ser jag en stor risk, som fortfarande inte har realiserats, säger Kröger.

Det var medlemmar i Tehy, SuPer och JHL som svarade på enkäten. De som deltog är inte sjukskötare. Enkäten gjordes hösten 2015.

Text Terhi Mäkinen