Onödiga dödsfall bland unga

På med ryggsäcken och i väg. Maija Vanhala är sjukskötare på A-klinikstiftelsens gatuklinik och med sitt arbetspar, som är socialhandledare, träffar hon drogbrukare på gator i Tammerfors.

I ryggsäckarna packar de ner rena spruttillbehör, snabbtest för hepatit- och hivsmitta, små mellanmål och saftförpackningar. Deras målgrupp är huvudsakligen personer som injicerar droger men saknar vårdkontakt. Största delen av dem är i 30–40-årsåldern och de har redan i åratal använt droger.

”Under ett par års tid har också unga under 25 år börjat synas på gator och offentliga platser. Ifjol hade vi i Tammerfors 170 nya klienter och av dem var 38 under 25 år.”

A-klinikstiftelsen har gatukliniker också i Helsingfors och Uleåborg. I fjol var de nya klienterna totalt 678, 130 av dem under 25 år.

I regel håller unga ändå till på annat håll än i gatubilden. Maija Vanhalas beskrivning är att gruppen droganvändare under 25 år kännetecknas av isolering och svåra mentala problem. De fördriver tiden ensamma eller i små grupper i privata bostäder.

”Vår kontakt med dem begränsar sig ofta till meddelanden. Möten ansikte mot ansikte kan ibland bara räcka några sekunder, då grundläggande interaktion är utmanade för många. Redan att se någon i ögonen kan vara svårt.”

Ingen överraskning

De drogrelaterade dödsfallen i Finland har stigit brant. År 2023 omkom 253 personer till följd av drogförgiftning. Extra skrämmande är att nästan en tredjedel av dem, 89 personer, var under 25 år.

Var fjärde av alla 15–25-åringar som omkom i dödliga olycksfall hade dött i drogförgiftning.

”Drogförgiftningsfallen verkar ha blivit den vanligaste orsaken till olycksfall med dödlig utgång bland unga under 25 år, konstaterar Sanna Kailanto, specialsakkunnig på Institutet för hälsa och välfärd.

Den kraftiga ökningen av ungas drogdödsfall är tyvärr ingen överraskning, konstaterar Robert Koski, sjukskötare och hälsovårdare, som är projektchef för Tukialus-projektet, alltså Diakonissanstaltens uppsökande verksamhet.

”Dem vi träffar på gatan är både i allt sämre skick och allt yngre och den utvecklingen har redan synts i flera år.”

Förändringen i drogkulturen har både varit snabb och oroväckande. Det finns mera droger att få och narkotika av alla möjliga slag förekommer och är allt lättare att få tag på, de kan till och med beställas hem via nätet. Ungdomarnas inställning till droger har också blivit liberalare.

Men också andra faktorer bidrar till det allmännare drogbruket, bland annat att det på vissa håll är praktiskt taget omöjligt för unga att få psykiatrisk vård. Därför börjar många självmedicinera med narkotika.

Förrädiskt blandbruk

Största delen av alla drogrelaterade olyckshändelser som resulterar i dödsfall sker i privata bostäder och beror på samverkan mellan opiater och bensodiazepiner.

”Förgiftningsdödsfallen är rena olyckshändelser och största delen kunde ha förhindrats helt och hållet”, säger Sanna Kailanto.

Ofta handlar det inte om att någon tagit en alltför stor dos av en viss substans, utan om att personen har använt olika preparat samtidigt eller efter varandra. Om drogerna då verkar på samma sätt och lamslår centrala nervsystemet kan samverkan bli dödlig.

Livsfarlig förgiftning inträder ofta först flera timmar efter användning, då personen kanske redan sover.

Enligt Kailanto förstår unga inte alltid hur olika rusmedel samverkar. Inte ens yrkesutövare som stöter på unga i arbetet har nödvändigtvis tillräckligt god kännedom om det.

”En vanlig uppfattning är att blandbruk handlar om att ta alla möjliga preparat på en gång. Men precis lika farligt är ett blandbruk, där man först använder en drog och sedan tar någon annan substans en timme senare. Effekten av de olika preparaten kommer långsamt och verkar länge i kroppen.”

Att många preparat som används som narkotika är receptbelagda läkemedel kan också ge falsk trygghet.

Rätt slags hjälp för minderåriga

Största delen av dem som den uppsökande vården stöter på i gatumiljö har börjat använda tunga droger redan som minderåriga. För att minska drogskadorna och dödsfallen borde man kunna nå fram till de unga, ja också till barn.

Den drogkultur som minderåriga lever i är ändå som en svart säck, förklarar Robert Koski.

”Vi ser inte ända in i den. Ungdomarna vågar inte tala med oss om drogproblem, för vi har rapporteringsskyldighet till barnskyddet. De är rädda för följderna, bland annat att deras frihet ska begränsas.”

Robert Koskis och Maija Vanhalas åsikt är att man också borde kunna arbeta för att minska skadeverkningarna när man har att göra med minderåriga.

”Jag förstår att verksamhet för att minska skador bland unga är en verkligt kinkig fråga, både etiskt och moraliskt. Ändå anser jag att vi högt borde kunna säga att också barn och unga under 18 år i Finland använder droger och att de riskerar dö av det”, påpekar Vanhala.

En stor utmaning är att det egentligen inte finns verksamhetsmodeller som är anpassade efter minderåriga drogbrukare i Finland. Barn och unga med tecken på allvarliga drogsymptom sköts av barnskyddet.

”Barnskyddet gör så gott de kan, men enheterna har inte nödvändigtvis rusmedelskunnande och personal som är utbildad för det. Vi borde få ett fungerade system för missbrukarvård för minderåriga”, poängterar Koski.

Det här har man insett i Södra Karelens välfärdsområde, där det år 2023 öppnades en rusmedelsenhet för barn och unga. Den har två platser och tar hand om 12–17-åringar i behov av avgiftning och rusmedelsrehabilitering.

En lucka

För att kunna ta tag i problemen i tid behövs det platser med låg tröskel för unga, och att servicen nås via en enda lucka, påpekar Sanna Kailanto.

”Unga borde kunna vända sig till en servicepunkt utan att ens veta vad de behöver hjälp med. Att bli skickad från ett ställe till en annat kan vara mycket traumatiskt.”

En servicepunkt med låg tröskel är Pysäkki i Hertonäs i Helsingfors. Den är avsedd för 13–23-årigar. Där får unga hjälp också anonymt.

Sjukskötaren Elina Kangas som arbetar på Pysäkki berättar att de som kommer hit är av alla slag. Här finns sådana som har alkoholproblem, unga med mentala problem och allt från cannabisanvändare till tunga drogbrukare. Vissa har använt intravenösa droger i åratal och ytterligare ett problem kan vara att de saknar bostad.

”Vår målsättning är att ta emot en ung människa som hon är. Lyssna på vad just hon önskar och försöka motivera till förändring. Vid behov remitterar vi till utredning av behov av avgiftning eller substitutionsvård.”

”Som arbetstagare anser jag det viktigt att man inte förlorar hoppet. Också när allt verkligen har trasslat till sig går det att få en rätsida. Ingen ska behöva lämnas ensam.”

Också Maija Vanhala talar för en enda lucka.

”Vi har redan fungerande hälsorådgivningspunkter med lagstadgad verksamhet. Det skulle vara viktigt att kombinera befintliga serviceställen med brukarrum, drogscreening och liknande. Det centrala borde vara, att när en person första gången söker sig till ett sådant ställe, så ska hen få känslan av att bli tagen på allvar, och att det går att få all hjälp som behövs på en gång.”

Övervakade brukarrum kommer vi ändå inte att få, åtminstone inte de närmaste åren. Riksdagen har förkastat ett medborgarinitiativ om sådana.

Mera samarbete

Redan för flera år sedan gjorde THL en lista med 12 punkter för att förhindra drogdödsfall.

Till åtgärderna hör bland annat bättre tillgång till substitutionsbehandling med opioider, hälsorådgivning för drogbrukare, övervakade injiceringsrum, avkriminalisering av drogbruk, bättre tillgång till naloxon som är ett motgift mot opioider och utbildning av både yrkesutövare och drogbrukare, så att de känner igen tecken på överdos och kan ge första hjälpen.

Vi måste minska stigmatiseringen, öka informationen och stärka samarbetet mellan aktörer såsom polis, välfärdsområden och tredje sektorn.

Också Robert Koski efterlyser samarbete.

”I social- och hälsovården finns väldigt mycket kunnande, olika typer av service och aktörer, men samarbetet dem emellan bygger i stor utsträckning på kontakt mellan enskilda personer. Men nära kontakt mellan yrkesutövare inom rusmedelsvården och mentalvården borde krävas i lag.”

Ett sådant samarbete skulle också lappa ihop splittrade tjänster, det som nu är ett stort problem.

”Hjälpbehövande borde smidigt kunna gå från en servicepunkt till en annan. Nu faller många mellan stolarna. Systemet utgår från att du ska befinna dig på en viss plats en viss tid, ha bankkoder och telefon. Har du inte det hamnar du lätt i en ond cirkel och kommer inte vidare”, beskriver Koski.

I februari i år beviljade regeringen ett anslag på knappt 11 miljoner euro för att förebygga drogdödsfall bland unga under perioden 2025–2027. Via projektet Elossa som THL koordinerar kan välfärdsområdena söka finansiering för att utveckla olika verksamhetsmodeller.

Sanna Kailanto påpekar att sakkunniga i social- och hälsovård redan nu jobbar enormt bra. Ändå borde det göras mera och på annat sätt.

”Här handlar det om resurser och politisk vilja. Förr ville man inte ens tala om substitutionsvård eller hälsoupplysning för minderåriga, så i det avseendet är vi på väg åt rätt håll. Nu kan man åtminstone prata om det.