Skadlig arbetskultur kan resultera i skamkänslor som förminskar vårdare. Här kan empati vara till hjälp.
Skam är ett slags inre kollaps. Skammen får oss att rikta hård kritik mot det egna jaget: hur kan jag vara så dum och dålig!
Trots att nästan alla känner skam ibland är det något som utforskats lite i arbetskollektiv. Litet vet vi ändå.
Undersökningar visar att skam får oss att känna oss smärtsamt små och ger upplevelser av maktlöshet och värdelöshet. Det gör oss rädda för att inte höra till gruppen.
Fast skam är smärtsamt har skammen till och med betraktats som en nyttig känsla i finländsk kultur. Den får människor att inte sticka upp.
”En person i auktoritativ ställning kan använda förödmjukelse som bestraffningsmetod”, säger Ella Autti, doktorand vid Lapplands universitet. Hon forskar i skam hos vårdpersonal.
Autti blev intresserad av ämnet när hennes mor insjuknade i en aggressiv form av ALS och flyttades från hemvård till terminalvård på sjukhus. Vid det laget hade Autti läst mycket om skam och undrade om det fanns tecken på det här på moderns vårdplats.
Enligt Autti kan skam bottna i att man gör något fel i en arbetsuppgift, men arbetsplatsen kan också ha en kultur som underblåser skam. Då förödmjukas den som gjort felet inför andra. Vid förödmjukelse får en människa någon annan att känna sig dålig och nedvärderad.
En känsla av skam uppstår ofta i samband med interaktion mellan anställda. En kollega kan till exempel skarpt kritisera en annan eller ge bryska befallningar.
”I mina undersökningar vill jag ta reda på hur den sociala miljön eller arbetsorganisationen ger upphov till känslor av skam och förödmjukelse.”
Målet är inte bara att öka förståelsen kring skam utan också hur man handskas med skam i arbetssituationer.
Känslor av skam och förödmjukelse orsakar stress och får människor att må dåligt på arbetsplatser.
Förödmjukelse skadar människovärdet. I en kultur med skam är det ofta svårt att utveckla arbetet och hitta på något nytt.
Trots att skam i arbetskollektiv har undersökts lite, så vet man mycket om dess inverkan på beteendet. Följderna kan bli våldsamma och orsaka människor en hel del problem.
Att känna skam är en så pinsam känsla att man oftast snabbt vill slippa den. En person som känner skam kan förneka det som hänt och skylla på andra. Det kan vara svårt att medge att man gjort fel och beteendet kan leda till söndring i människorelationer.
”I psykologiska undersökningar ser man en koppling mellan skam å ena sidan och ångest, depression, dåligt självförtroende, rusmedelsbruk, ätstörningar och marginalisering.”
Känsla av förödmjukelse associeras med social smärta, stress och svår depression i studier, men också med våld och ilska i olika former.
”När en människa känner sig förödmjukad kan hon få behov att hämnas. Men man blir inte nödvändigtvis förödmjukad av att någon förödmjukar en. Ibland riktas förödmjukelse ändå mot någon som är sårbar och som man har makt över, till exempel en patient.”
Är man särskilt utsatt för skam i hälsosektorn?
”Det kan jag åtminstone säga, att när jag började leta efter undersökningar om hur skam uppstår i organisationer, så fanns det flera stycken i social- och hälsovårdssektorn”, säger Eila Autti.
Hon tror att hierarkin på det här området är en orsak. Människor är inte jämställda, utan på arbetsenheten finns det ofta personer med högre status, som kan utöva makt.
”När man talar om maktutövning, så talar man också ofta om att förödmjuka och befrämja skam, även om man kanske inte märker det.”
Enligt Autti borde man fästa uppmärksamhet vid situationer på arbetsplatserna som kan ge skamkänslor. Hon talar om systematisk skam och förödmjukelse, där upplevelserna till exempel kan bero på politiska beslut. I sådana fall har man kunnat skapa system där övervakningen av hur arbetet genomförs kan orsaka skam.
”Om man skulle undersöka förödmjukelse mer ingående, så skulle man kanske kunna visa att politiska beslut i en viss yrkesgrupp kan bädda för förhållanden som leder till skam. Skulle man bättre motivera sådana beslut om man insåg skadligheten?
Enligt Autti vore det bra att förstå, att politiska beslut faktiskt i stor utsträckning kan inverka på vilka känslor de anställda i hälsosektorn slutligen upplever. Arbetsplatsens ekonomiska begränsningar eller arbetsarrangemang kan inverka på hur känslor av skam uppstår, alltså att vårdare inte kan ta hand om patienter så bra som yrkesetiken kräver.
”En arbetstagare kan börja beskylla sig själv för bristfälliga situationer, som han eller hon på inget sätt har orsakat.”
Tills vidare finns det väldigt lite kunskap om hur man kunde rensa ut skam i organisationer, men Autti lyfter fram några tips som bottnar i psykologi.
På en arbetsplats kan man börja tala med andra om sina känslor, men Autti vet att det är lättare sagt än gjort.
”Man kunde i alla fall lära sig identifiera känslor av skam och förödmjukelse bland de anställda. Ibland inser en person inte att hen förödmjukar andra.”
Man borde också skapa en sådan atmosfär bland arbetstagarna som kan lindra skammen. För det krävs empati och växelverkan.
”Om du till exempel gett en patient fel slags mat borde du kunna gå och berätta det för en empatisk arbetskamrat och på det sättet avlasta dig skammen. Det kunde få dig att känna att du inte är ensam om att uppleva sådant.”
Enligt Autti kan man gå vidare efter att ha fått empati. Då kan man fundera på hur man ska bära sig åt, så att felet inte upprepas.
Skam gör oss rädda för att andra ska se att vi gör fel. Att få empati hjälper också mot det.
Förståelsefull interaktion spelar över huvud taget en stor roll.
”Det är också något som kan övas upp.”
