Funderar du på att bli förtagare? En diabetesskötare och en fysioterapeut berättar vad som är bäst och mest krävande med att vara företagare

Många företagare är också medlemmar i Tehy.

Image text
”Gå mot strömmen bara!” Den hälsningen sänder Teija Vörlin, grundade medlem i DiabetesSara, till tehyiter som funderar på att bilda bolag.
Bild: Anne Yrjänä

”År 2018 grundade jag och Päivi Orava DiabetesSara Oy. Vi var båda diabetesskötare och tyckte att man med digitalisering i vården kan inverka mycket mer på levnadsvanorna än man då gjorde.

Vi började utveckla den digitala tjänsten Terve Päivä. Det är ett sex månader långt digitalt program för livsstilsintervention, utvecklat av hälsovårdsproffs. Tjänsten kan användas som arbetsredskap av den egna vårdpersonalen eller produceras på entreprenad av DiabetesSara.

Vi grundade vårt företag före pandemin och råkade ut för en veritabel tillståndsrumba. Då hörde distanstjänster ännu inte till vardagen och man trodde inte att de skulle fungera i diabetesvården. När vi sträckt på nacken har vi stött på alla slags glastak.

Hälsovårdssektorn hör till de mest reglerade och övervakade då det gäller företag. Vi stretade ändå segt vidare.

När vi ansökte om tillstånd blev vi överraskade. Vi var det enda digitala företag som drevs av sjukskötare, alla andra var läkare. Vi vill också öka sjukskötarnas uppskattning i företagsvärlden: vi är bra!

I fjol lyfte Mediuutiset upp oss på åttonde plats bland hundra påverkare i hälsovårdssektorn. Ett sådant erkännande känns fantastiskt.

Avlönad vd

Starten för vårt aktiebolag var inte lätt, för det tar tid att grunda ett företag och digital utveckling är vansinnigt dyr. Med sjukskötarlön får man nog skrapa sig i huvudet för att komma på hur man ska få ihop de nödvändiga summorna.

Därför beslöt vi också avstå från en del av våra aktier, för att få tillväxtpotential med hjälp av investeringsbolag och småplacerare. Vi letade efter experter på digital utveckling för den praktiska utformningen av plattformen och anställde en försäljningsinriktad vd för vårt företag. Det tog oss till en ny nivå.

Vår åsikt är att man inte längre kan tänka och fungera som för 20 år sedan i hälsovården. Resurserna räcker helt enkelt inte till för att vårda alla traditionellt. Man måste hitta nya sätt att fungera och arbeta, så att det gynnar alla.

Själv blev jag under mina 15 år som avlönad diabetesskötare frustrerad över att min tid med patienterna användes för genomgång av grundläggande saker. Särskilt handledning i livsstilsfrågor är verkligt tidskrävande. För att det ska ge resultat borde det vara långsiktigt, det räcker inte med någon bisats under mottagningen. Galet kändes det också att livsstilsförändringar inte följdes upp när effekten av vården bedömdes.

”Tänk inte för småskaligt”

Det bästa med företagandet är när ens egna visioner väcks till liv. Det är ­otroligt fint att se hur utvecklings­arbete och egna tankar börjar ge resultat. Tjänsten Terve Päivä används nu i välfärdsområden, i företagshälsovård, på apotek och av privata kunder.

Som företagare måste man tro på sig själv och vara säker på det man gör. Man får hitta på nya, kreativa sätt att sköta saker och människor.

Vår framtid verkar ljus. De största utmaningarna finns för tillfället i välfärdsområdena. Fast vi får beröm att vi gör ett viktigt jobb där, så stampar besluten på stället. Vi erbjuder digital hjälp för preventivt arbete.

Jag vill uppmuntra hälsovårdare och sjukskötare att inse vilken enorm kunskap och yrkesskicklighet vi alla har. Man behöver inte tänka för småskaligt. I själva verket kan vi göra vad som helst.”

Tuomas Arohonka, 43, fysioterapeut och idrottsmassör: ”Nu har jag energi kvar efter jobbet”

Fysioterapeutti Tuomas Arohonka.

”Jag arbetar som yrkesutövare i två olika företag, Coronaria i Hyvinge och Ortofix i Riihimäki. Jag har egen firma, men får kunder, arbetsutrymmen och utrustning via dem.

En gång i månaden betalar jag provision på mina inkomster till de här firmorna. Det finns olika modeller för betalning av provision, men jag har på känn att största delen ligger kring 30–40 procent av inkomsterna.

Jag har haft egen firma i fyra år. Före det hann jag vara löntagare 15 år. Avsikten var att bli självständig yrkesutövare genast när jag blev färdig fysioterapeut, men det hände alltid något: jag fick barn eller tog bostadslån och tyckte då att jag behövde en stadig lön.

Impulsen att bli företagare kom till slut, när det lilla företag som varit min arbetsgivare såldes och uppgick i en stor firma. Tidigare hade jag själv kunnat påverka min kalender, men i och med företagsköpet blev det svårt att flexa. Jag ville inte längre att någon skulle bestämma över mig.

Det bästa med företagandet är friheten. Jag bestämmer själv hur mycket jag arbetar, på vilka tider och när jag tar semester. Om jag vill hålla ledigt stänger jag bara tidsbokningen på nätet sådana dagar.

Jag arbetar fyra dagar i veckan, sju timmar per dag. Min arbetsvecka är betydligt kortare än vad folk i medeltal har, vilket syns på hur jag orkar. Jag har energi också efter jobbet, för fritiden.

Jobbet i sig känns meningsfullt när jag inte behöver arbeta så svetten lackar. Som anställd måste jag sitta på mottagningen också när det inte fanns kunder. När det nu är lugnt går jag hem och gör något nyttigt.

Som yrkesutövare förtjänar jag lika mycket som jag gjorde som anställd, men med mindre arbete. Fast jag kunde förtjäna mer vill jag inte offra min fritid för pengar. Man klarar sig också med mindre.

Semester tar jag då och då under året. På grund av kortare arbetsveckor upplever jag att jag inte behöver en lång semester för återhämtning.

Alla kunder försvann

Också företagandets dåliga sidor har jag stött på, särskilt under pandemin. Jag hade hunnit vara företagare ett halvår före coronavåren 2020. Under två och en halv månad hade jag inte en enda kund och kunde inte ta ut lön.

Å andra sidan fick företagare undantagsvis arbetslöshetsskydd under pandemin och jag fick ersättning för företagets kostnader. Tidvis fick jag också utkomststöd. Utan stöd hade jag varit tvungen att köra ner verksamheten.

Ibland har jag undrat om jag borde grunda en alldeles egen mottagning. Det skulle ändå kräva en startinsats på tusentals euro och ändå inte garantera en enda kund.

Tills vidare har också Fpa gjort att jag inte tagit steget, för Fpa är en stor inkomstkälla för fysioterapeuter. Upp till hälften av min omsättning kommer via Fpa. Om jag nu grundade egen mottagning skulle jag inte kunna få kunder som behöver krävande medicinsk rehabilitering via Fpa, för tjänsteleverantörers avtal konkurrensutsätts en gång vart fjärde år. Som yrkesutövare behöver jag inte tänka på sådant, utan allt är ordnat för mig.”

Läs också: Så stöder Tehy företagarmedlemmar