Millariikka Rytkönen: Handpar och provstickssnurrare

Om vi inte minns att Finlands framgång också i framtiden bygger på utbildning och kunnande, så drar vi mattan under fötterna för oss. Man löser inte utmaningarna i vår sektor genom att sänka nivån på utbildningen, skriver Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.

Innan jag efter fem år blev fast anställd hade jag 55 arbetsavtal i samma arbetsgivares tjänst. Hur kärvt det var med snuttjobb kulminerade för min del i det ögonblick då jag blev ensamförsörjare och det inte var mycket kvar av mitt skriftliga förordnande. Av de 15 månader som sedan följde minns jag nästan ingenting. Jag hade ett treårigt barn, treskiftsjobb som barnmorska i förlossningssal och 30 arbetsavtal, av vilka det kortaste var 2 och det längsta 76 dagar.

Mitt under krisen kunde jag inte ens söka hjälp, för all ork gick åt till att klara ruljangsen. Men en episod minns jag. Sjukhusets Tehy-huvudförtroendeman, som kände till hur jag hade det, kom och pratade och gav mig hopp om att det skulle gå att få en av bitarna på plats i mitt liv: arbetsförhållandet.

Reklam (texten fortsätter här nedan)
Reklam

Till slut visade det sig att det var den allra viktigaste biten. När jag inte dagligen behövde tänka på försörjning med skräckblandade känslor frigjordes krafter för annat.

Nu upplever jag att min uppgift är att ge tillbaka allt det som jag fick hjälp med då, och bäst lyckas jag med det genom att aktivt verka inom Tehy.

Jag medger att mantrat att Tehy inte gör någonting gör mig förbryllad. Särskilt efter det vi gjorde tillsammans med SuPer på valborgsmässoafton. Som de enda förbunden vid det kommunala förhandlingsbordet. Eller skulle du ha godkänt en deal, som med hänvisning till coronakrisen, hade gett arbetsgivaren rätt att placera dig i andra uppgifter – inte i åtta veckor utan i upp till 7,5 månader – och samtidigt skära ner lönen? Nu, när andra coronavågen redan är på väg, är jag extra stolt över våra beslutsfattare, som helt enhälligt motsatte sig lösningsförslaget. För din skull.

”Jag hävdar att vem som helst lär sig använda provstickor och märka dem”, skrev en person på Twitter. En annan sade att ”du får det att låta så förfärligt svårt att sticka in en plaststicka i näsan”. Det var efter att det i Yles huvudnyheter hade sagts att man överväger att använda personal som inte jobbar med hälsovård för coronatestning. Jag kommenterade nyheten med att säga att jag blir helt förstummad och sade att rean i finländsk hälsovård har börjat.

Om vi inte minns att Finlands framgång också i framtiden bygger på utbildning och kunnande, så drar vi mattan under fötterna för oss. Man löser inte utmaningarna i vår sektor genom att sänka nivån på utbildningen. Tvärtom. Den yrkeskunskap som vi som är utbildade har kunde utnyttjas betydligt bättre.

Mitt i den offentliga debatt, där vi bara ses som ett par händer som snurrar provstickor, märker jag att jag i tankarna återvänder till de stunder när jag har hållits under armarna i arbetslivet. Tehy har orkat ge mig stöd också när jag varit färdig att slå handskarna i bordet.

Eftersom Tehy är detsamma som vi tehyiter, så vill jag tacka dig. Tack att du bryr dig. Inte bara om våra klienter utan också om arbetskamraterna. Genom att höra till förbundet. Och kanske också genom att kandidera för att bli beslutsfattare i Tehy?

Och du, som just nu inte orkar med mer än dina arbetsskift, för att allt annat känns för tungt, till dig vill jag säga: Klandra dig inte för det. Vi gör det här turvis. Emellanåt är det bra att dra andan i avbytarbåset. Man gör inte mål med mjölksyra i benen. Det här är lagsport. Vi segrar tillsammans. En match åt gången. Det viktigaste är att vi spelar i samma Tehy-skjorta. Den med de hjälpande händerna i logon.

När jag inte dagligen behövde tänka på försörjning med skräckblandade känslor frigjordes krafter för annat.

Reklam
Reklam