Millariikka Rytkönen: Och det går över vårt förstånd?

För ett par veckor sedan skrev redaktör Pekka Ervasti i Suomen Kuvalehti (46/2023) om fackföreningsrörelsens aktioner mot statsminister Orpos regeringsprogram och gjorde en analys av oss vårdare. I översättning stod det att ”motstånd mot exportmodellen kanske är en lite för abstrakt orsak att motivera vårdare att ställa sig på barrikaderna i förvinterns duggregn.” Jag läste meningen på nytt och undrade om man kan skriva en mycket kvinnofientligare kommentar.

Statsminister Petteri Orpos regering vill införa en lagstiftning, där de mansdominerade exportbranscherna bestämmer nivån på övriga branschers löneförhöjningar. Enligt regeringsprogrammet ändras lagen om medling vid arbetskonflikter så, att riksförlikningsmannens eller riksförlikningsnämndens förlikningsförslag inte kan överskrida den så kallade allmänna linjen. Den här lönegropslagen skulle i fortsättningen förhindra kvinnodominerade branscher att med arbetskonflikter försöka få större löneökningar än mansdominerade branscher.

Och redaktör Ervasti anser att det är mer än vårdarna kan förstå.

När vår Jarkko Pehkonen, tehyiternas egen jurist, började gräva i frågan avslöjade hans noggrannare bedömning, att regeringsprogrammets exportdrivna lönemodell är kejsarens nya kläder.

En kort slutsats är, att en lagändring enligt regeringsprogrammets skrivning inte kan göras. Skrivningen är alltså kejsarens nya kläder, som inte fanns. I Finland kan man inte stifta en lag, som med en procedur för förhandling och medling, införd av staten, är till skada för arbetsmarknadsorganisationernas självständiga förhandlings- och avtalsrätt. Det strider mot Finlands bindande internationella avtal och till och med mot åtaganden knutna till EU-medlemskapet.

Arbetsmarknadsorganisationerna sammankallade till förhandlingar om den nya arbetsmarknadsmodellen för två veckor sedan. När du läser det här har vi träffats första gången.

Vi i Tehy förstår väl ekonomiska realiteter och principer för lönebildning. Men vi tehyiter kommer kraftigt att motsätta oss det, att vi fråntas grundrättigheter och med lagstiftning i tid och evighet tvingas till den nivå på löneförhöjningarna som exportsektorn kommer överens om. No way.

Förhandlingarna måste föras uppriktigt och i lugn och ro, inte under hot. Särskilt viktigt är det för oss tehyiter att det i den eventuella lönemodellen av motiverade skäl finns en möjlighet också till lösningar som avviker från linjen. Sådana motiverade skäl kunde till exempel vara branschens arbetskraftsbrist, främjande av lönejämställdhet, utveckling av lönesystemet eller något annat aktuellt, tungt vägande skäl.

Och när det gäller vad vi vårdare förstår, så kan jag berätta, att för oss är inget sätt att trycka ner oss för abstrakt för att känna igen.