Röntgenskötaren Turkka Lehtonen planerar hur patienters strålbehandling ges. Han undervisar också blivande kollegor.
En linjeäraccelerator imponerar med sitt futuristiska utseende och med sin storlek. Också priset gör intryck: en anläggning med tillhörande apparatur kostar cirka två miljoner euro. Tammerfors universitetssjukhus strålningsenhet har sex maskiner och med dem behandlas 130–150 patienter per dag.
”Doserna är enorma, så strålarna måste riktas exakt på det område som ska behandlas. En engångsdos motsvarar ca 20 000 lungröntgenbilder”, säger röntgenskötaren Turkka Lehtonen.
På dator planerar han hur strålbehandlingen ska genomföras, tar fram bildunderlag med datortomografi för det exakta upplägget och genomför strålbehandlingen med linjeäraccelerator. Dosplaneringen ligger till grund för det maskinen sedan gör: vilka doser som ges och hur strålningen riktas.
”Läkare beslutar om dosmängd och strålbehandlingens målsättning. Röntgenskötare och sjukhusfysiker bestämmer hur målet nås.”
Dosplaneraren använder sig både av patientdata och av planeringsprogram. Programmet visar patientens kropp tredimensionellt, hur organen ligger och området som ska behandlas. Planeraren ser då hur strålbehandlingen bör riktas och närliggande organ skyddas.
”Det är inte så lätt att avgöra hur strålning ska riktas, för människor har olika kroppsproportioner, varierande rörlighet och de upplever olika mycket smärta.”
Behandlingarna är inte identiska, ens när sjukdomen och doserna är de samma.
Behandlingen planeras individuellt, med millimeternoggrannhet för varje enskild patient.
”Mer individuell kan en behandling egentligen inte bli. Behandlingarna är inte identiska, ens när sjukdomen och doserna är de samma.”
”Vid bröstcancer skulle det till exempel vara enklast att ge strålbehandling med patientens arm uppåtvänd, men alla kan inte ha armen så. Då måste man tänka ut något annat sätt.”
Vid dosplaneringen beaktas patientens hela anatomi. Innan strålbehandlingen inleds tar man datortomografi- eller magnetbilder på patienten. Under strålbehandlingen försöker man sedan placera patienten på millimetern i samma ställning som på planeringsbilderna. Behandlingsbritsen är smal och hård, för att man lättare ska kunna lägga patienten i avsedd ställning. Trots att den ofta är obekväm borde personen ligga så, avslappnad och stilla. När planeringbilder tas kan röntgenskötaren göra ställningen bekvämare med olika mjuka underlag eller stöd.
Tays behandlingsmaskin har apparatur som avläser kropptryck, vilket underlättar ansträngningarna att sätta patienten i avsedd position. Apparaturen känner av ytan på patientens hud och visar med millimeternoggrannhet om ställningen är rätt och patienten ligger som planerat i förhållande till maskinen. Vid behov korrigerar röntgenskötaren ställningen och läget.
Under behandlingen är patienten ensam i behandlingsrummet. Röntgenskötarna är två eller tre. När de lagt patienten i rätt ställning går de in i manöverrummet och ställer in behandlingen. En behandlingsomgång tar vanligen cirka 15–20 minuter. Det är inte länge, men cancerpatientens behandling upprepas varje vardag i upp till sju veckor.
Vid strålbehandling blir patientkontakterna längre än då diagnos ställs.
”Vi frågar hur patienterna mår, om eventuella biverkningar och om deras psykiska belastning. Om vårt kunnande inte räcker för att svara på frågor och ge stöd hänvisar vi till exempel till sjukskötare, psykiatrisk sjukskötare eller näringsterapeut.”
Enligt Turkka är cancerpatienter positivt inställda till behandlingarna.
”Strålbehandling ger hopp och framtidstro, vilket är helt motiverat. Statistiken visar att två tredjedelar av patienterna tillfrisknar. För bröstcancerpatienter är femårsöverlevnaden rentav över 90 procent, räknat från datum för diagnos.”
Naturligtvis finns det personer som inte tillfrisknar. De kan få strålbehandling som palliativ vård, till exempel för att lindra smärta.
Tyngst är mötet med barnpatienter och deras föräldrar.
”Barnen är ofta kavata och rättframma hjältar.”
För Turkka som är tvåbarnspappa är det lätt att förstå den ångest som föräldrarna känner.
”Lyckligtvis tar jag på mig en yrkesroll när jag sätter på mig arbetskläderna. Det gör att jag inte heller tar arbetet med hem.”
Värsta minnet under hans tid i arbetslivet är hur han en gång lyfte ett barn, som var svårt medtaget av cancer, från en rullstol upp på behandlingsbritsen.
Lyckligtvis finns det pausrum och kollegor. Kamratstöd får man alltid när det behövs.
I januari 2012 blev Turkka färdig röntgenskötare och började genast jobba vid Tays strålbehandlingsenhet. Redan under studietiden insåg han att strålbehandling var hans område. En orsak är att strålbehandlingens röntgenskötare bara har morgon- och kvällsskift. Veckosluten är lediga.
”Vårt första barn föddes 2010 och det andra år 2012. Regelbundna arbetstider underlättar familjelivet, som ändå är viktigast.”
Med åren har Turkka blivit bra på mycket. Han undervisar blivande röntgenskötare både i strålbehandlingsteori och praktik vid yrkeshögskolan i Tammerfors. En del studerande finns i Tammerfors, andra i Björneborg. Viss teoriundervisning sker på distans.
”Ibland tar jobbet på krafterna, men jag gör det av kärlek.”
Röntgenskötaryrket passar för människor, som vill kombinera teknik och vård. Själv studerade Turkka först två år till diplomingenjör, men bytte bana för att han ville ha mer människonära arbete, där det också behövs teknik.
”I Finland kan benämningen skötare i yrkesbeteckningen ge teknikintresserade fel association. På andra språk syftar yrkesbeteckningen mera på teknik än på vård.”
Arton patienter
Klockan 7.30. I dag arbetar jag vid strålbehandlingsmaskinen. De flesta patienter har bröst- eller prostatacancer. Dessutom finns det patienter som får palliativ vård, sådana som får strålning på huvud-hals-området samt personer med gynekologisk cancer.
Klockan 11. Matrast håller jag vanligtvis så tidigt som möjligt. Vi är ofta tre röntgenskötare som sköter maskinen och vi har i regel matrast turvis. Oftast äter jag i personalmatsalen. Efter lunchen behandlas en patient med metastaser i lungorna. Stereotaktisk strålbehandling ges, det vill säga betydligt högre stråldoser än normalt. Det kräver extra noggrannhet med inställningarna, då dosen är så stor. Vi tar en tredimensionell bildserie med strålbehandlingsmaskinen för fokuseringen och kallar in ännu en röntgenskötare.
Klockan 13. På kaffepausen får jag kamratstöd av arbetskamrater ifall något har gjort patientmötena eller behandlingarna påfrestande. I dag talar vi om en patient som har svåra biverkningar av behandlingen och funderar vad som kunde vara till hjälp.
Klockan 15.15. Jag har träffat 18 patienter under arbetspasset. Skiftet är slut och jag byter till civila kläder.
Klockan 15.30. Jag äter middag med familjen, tar igen mig en stund, packar ner judodräkten i en väska och far hemifrån för att leda judoträningar.
