Arbetsgivarna använder nollavtal för att kringgå arbetsavtal och lagar.
Nollavtal innebär ett arbetsförhållande där man kommit överens att arbetstiden kan vara noll timmar i veckan eller per arbetslista. Bland tehyiter förekommer nollavtal mest i socialsektorn.
En person med nollavtal kan inte arbeta på flera ställen och kan inte avsäga sig en bekräftad arbetstur. Har man bekräftat att man tar en arbetstur måste man göra det. En bekräftad arbetstidslista binder bägge parter.
Om man har ett nollavtal kan man varken planerna sitt liv eller sin ekonomi. Då man går med på ett nollavtal bör man tänka igenom hur man klarar sig ekonomiskt ifall ingen lön alls betalas ut.
Arbetstagare bör försöka avtala åtminstone om ett minimiantal arbetstimmar, till exempel 20 timmar i veckan. Annars har arbetsgivaren fullständig bestämmanderätt i fråga om mängden erbjudna arbetstimmar.
Arbetsgivarna använder nollavtal för att kringgå kollektivavtal och lagar. En anställd som till exempel meddelar om sjukdom kan få noll timmar.
Om timantalet minskas vid graviditet uppstår stark misstanke om diskriminering. Det måste arbetsgivaren kunna motbevisa vid en eventuell rättegång.
Om en anställd arbetar mer än 35 timmar eller 14 dagar per månad intjänas årssemester. Arbetsgivare som betalar semesterersättning i samband med varje löneutbetalning gör fel.
En arbetstagare med nollavtal har svårt att få arbetslöshetsersättning också om jobb inte alls finns eller erbjuds i väldigt liten utsträckning. Arbetstagaren kan också drabbas av karens om han eller hon säger upp sig, eftersom lite arbete inte är giltig orsak att säga upp sig.
I EU-kommissionen finns ett förslag som skulle förplikta arbetsgivare att garantera minimivillkor i alla arbetsförhållanden. Om förslaget går igenom hindrar det nollavtal. I Finland löser man möjligen problemen med nollavtal genom att reformera arbetstidslagstiftningen.
