Päivi är född Åbo och växte upp i Helsingfors, men bor redan för sjunde året i Meudon, ett lummigt förstadsområde i Paris, tillsammans med sin franske make Julien och dottern Alexandra, som föddes i januari 2020.
Med Paris mått mätt är Päivis arbetsresa till Maternité Catholique Sainte Félicité i 15:e arrondissementet lyxigt kort, bara en halv timme med tåg.
Det var också en anledning till att hon bytte jobb för ungefär ett halvt år sedan, när hon fick lov att ta ny ställning till sina tidtabeller på grund av det lilla barnet.
På den nuvarande arbetsplatsen på den katolska moderskapskliniken arbetar Päivi med nunnor.
”Det kan förvåna finländare”, säger Päivi.
I Frankrike är det inte ovanligt alls. Systraskapet L’Alliance des Maternités Catholiques har faktiskt tre andra kliniker också.
En del av nunnorna på kliniken är sjukskötare, en del barnsköterskor, och kliniken är samtidigt deras hem. De bor på översta våningen.
”Nunnorna leder inte kliniken, utan för det finns det administrativ personal. Vi arbetstagare representerar flera nationaliteter och trossamfund, men vi arbetar i enlighet med nunnornas värderingar. Familjer som till exempel varit med om att ett barn dött i livmodern bemöts verkligen människovärdigt. En följd av värderingarna är också att det inte görs några aborter här.”
Aborter görs på offentliga sjukhus och icke-konfessionella privatkliniker. I Frankrike avbryts cirka 220 000 havandeskap årligen.
”På min arbetsplats talar jag inte högt om vad jag anser om kvinnans självbestämmanderätt”, säger Päivi.
Hon trivs på sitt jobb. Kollegorna önskade nyfiket sin finländska arbetskamrat välkommen och med några har hon blivit vän.
Päivi tycker om att det vanligen finns barnmorskor på alla avdelningar i Frankrike: på jouren, i förlossningssalarna, på graviditetskontrollerna och på barnsängssidan. Hon tycker att omväxlingen ökar engagemanget i jobbet och underlättar återhämtning, då man vet, att man efter jäktet på förlossningssidan får komma till den lugnare miljön på barnsängsavdelningen.
På dagtid finns det ett arbetspar bestående av barnmorska och sjukskötare plus tre barnsköterskor på barnsängsavdelningen. I förlossningssalen arbetar tre barnmorskor per skift och operationssalens sjukskötare hjälper till vid behov. Barnsängsavdelningen har 56 platser och förlossningsrummen är nio.
När en bebis fötts återhämtar modern sig i fem hela dagar på kliniken, och också i offentlig vård minst tre dagar, eller betydligt längre än i Finland.
Att föda på den offentliga sidan är helt gratis, men på Päivis arbetsplats betalar modern 150 euro per natt och tilläggsavgiften för make är 50 euro. Dessutom betalar man läkararvode. Försäkringar ersätter dock kostnader också för privat vård, för i fransk hälsovård lever den privata och offentliga sidan i symbios. Priset på en förlossning kan alltså variera från noll till tusentals euro. Oberoende av förlossningssjukhus använder mammorna egna kläder på barnsängsavdelningen och de har också med sig kläder och blöjor till bebisen hemifrån, ibland lakan dessutom.
Innan Päivi flyttade till Frankrike hann hon arbeta både på Kvinnokliniken och Barnmorskeinstitutet i Helsingfors.
En barnmorskas ansvarsområden är i stort sett desamma i båda länderna, anser hon.
På offentliga sjukhus handhar barnmorskorna förlossningarna precis som i Finland. I Frankrike kan en barnmorska också ge laboratorieremiss och skriva ut recept på vissa läkemedel. Om placentan måste avlägsnas för hand är det barnmorskan som gör det i Frankrike.
På Sainte Félicité-kliniken lyssnar man alltid på fostrens hjärtljud utanpå magen och inte med elektroder som fästs på barnens huvud inuti. Tanken är att foster-EKG på magens utsida är tillförlitligt.
”Förstås är det också enklare att lyssna utanpå än inuti. I Frankrike är epiduralblockaderna djupare och mödrarna rör sig mindre än i Finland”, konstaterar Päivi.
Hon har redan vant sig vid arbetsfördelningen mellan läkare och barnmorska.
”Den kännetecknar mitt nuvarande jobb, en gång kanske det blir annorlunda. Om jag känner mig frustrerad tänker jag på hur erfarna kollegor under studietiden poängterade, att just öppningsskedet är mest krävande. Eventuella problem uppstår ofta antingen då eller efter förlossningen.”
I Frankrike frågar barnmorska eller läkare den väntande mamman redan under graviditeten om hon tänker amma. Det förvånade Päivi först, liksom de homeopatiska preparat som ska göra det lättare att sluta amma.
”I Norden skapar man med långa moderskapsledigheter bättre förutsättningar för mödrar att amma. Då är det också naturligt att stötta amningen.”
För fransyskor är den betalda ledigheten kort, för det första barnet bara tio veckor efter förlossningen.
”Jag förstår nu varför många frågar sig, om de ska anstränga sig med amningen när de ändå måste sluta snart. För att stanna hemma längre krävs det att familjens ekonomiska situation är god.”
I Frankrike är amning enligt Päivi inte heller på samma sätt kulturell norm som i Finland.
I början arbetade Päivi som barnsköterska i Frankrike. Papperskriget för att få jobba som barnmorska tog tid. Trots att examina i både länderna följer gemensamma EU-normer och Päivi började med pappersarbetet redan i Finland, så blev väntetiden ett år lång. Språkprov behövdes inte, intervju räckte.
En barnmorskas lön och förmåner beror på arbetsgivaren. I den offentliga sektorn är grundlönen bättre, cirka 2 000 euro. Lördags- och kvällstillägg känner man inte till, men nog ersättningar för helg- och nattjobb.
Den privata sidan kan ha bättre bonusar. Päivi har räknat ut att hon har ungefär lika mycket på kontot efter skatt som i Finland.
Arbetsskiften är 12 timmar långa, till exempel kl. 8–20 eller 20–8 och veckoarbetstiden 35 timmar. Päivis arbetsveckor följer ett 12 veckors system och kan vara ganska olika: ibland arbetar hon 48 timmar i veckan, följande vecka kan hon ha en enda arbetstur.
I Frankrike kan en barnmorska grunda egen praktik. Päivi utesluter inte den möjligheten heller.
På en egen mottagning sköter barnmorskan mammorna mångsidigt, allt från kontrollerna under graviditeten till rehabiliteringen efter förlossningen. I Frankrike får varje mamma 10 gånger gratis rehabilitering och för den kan en barnmorska också göra hembesök.
”Hälsovården är patientcentrerad här. Jag tycker om att man också följer med riskgraviditeter hemma.”
Det finns fortbildning för barnmorskor, till exempel ultraljudskurser och administrativa examina. I framtiden kanske Päivi intresserar sig till exempel för sexologi.
Päivi Vihersaari säger att man hellre undersöker lite för mycket än låter bli att undersöka något i Frankrike. Ibland kritiseras vården till och med för övermedikalisering, men enligt Päivi är det åtminstone i mödravården aldrig onödigt med undersökningar. I början av en graviditet tar man till exempel toxoplasmosprover i Frankrike. Toxoplasmos är en infektion som orsakas av en parasit och vid graviditet kan den smitta från mor till barn antingen via moderkakan eller under förlossningen. Om modern infekterats med toxoplasma redan före graviditeten är det inte farligt för barnet.
”Men om en kontroll i början av graviditeten visar, att modern inte fått toxoplasmos före graviditeten, så görs uppföljning varje månad.”
Päivi tycker att praxis både i Finland och Frankrike har sina goda sidor och strävar efter att ta vara på det bästa från båda länderna.
”I Finland brukade vi tala högt i kansliet om våra patienters situation, det gör man just inte här. Jag har faktiskt sagt till yngre kollegor, att det inte är tecken på osäkerhet att ställa frågor. Jag gillar också att man i Finland förbereder mammorna för många olika förlossningsställningar och att man använder mera läkemedelsfri behandling.”
Artikeln publicerades i nr 11/2021 av Tehy-tidningen. Du kan läsa hela tidningen på svenska här.
