På övervarv

Ge akt på tecken på utmattning och lär dig nya sätt att fungera.

Image text
Det är viktigt att söka hjälp i tid eftersom utmattningen brukar fördjupas om inget görs. Illustration Pia Holm.

Tiden räcker inte till. Efter jobbet orkar du varken med löprunda eller hobbyer, men på kvällen har du svårt att få sömn. Mot morgonsidan vaknar du och undrar hur du ska få allt uträttat nästa dag och tänker på allt som blev ogjort i går.

Så fortsätter det. Du gör ditt bästa, men blir trögtänkt och har känslorna på ytan, är lättirriterad och brister i gråt. Till slut blir du så trött att du bara vill sova, men vaknar inte utsövd.

Arbetet börjar verka meningslöst, jag klarar ju ingenting längre, tänker du.

I de här banorna utvecklas arbetsrelaterad utmattning. Några stretar på länge, andra blir snabbare utmattade.

– Ofta har man varit pressad länge. Så händer något och plötsligt krävs det stor ansträngning att orka stiga upp, säger psykoterapeut Heli Nurmi som leder rehabiliteringskurser för personer med arbetsrelaterad utmattning på Härmä Rehab.

Hon har skrivit en bok om självhjälp vid utmattning och hävdar att man kan göra mycket själv. Självhjälp fungerar vid lindrig utmattning och när återhämtningen kommit igång, men den förebygger också utmattningssyndrom.

När det är som värst kan både minne och koncentrationsförmåga försämras så att man bara orkar med det nödvändigaste. Då behöver man framför allt vila och återhämtning.

Enligt Sanna Rikalas doktorsavhandling tar utmattade personer ogärna kontakt med företagshälsovården av rädsla för att stämplas som mentalvårdspatienter.

– Men arbetsrelaterad utmattning är en process. Riktningen kan ändras. En förändring kräver dock ofta åtgärder av personen själv och av arbetsplatsen. Det är viktigt att söka hjälp i tid eftersom utmattningen brukar fördjupas om inget görs, säger Kirsi Ahola, docent i företagspsykologi vid Arbetshälsoinstitutet.

Å andra sidan kan problemen ge motivation till förändring. Aldrig mer, tänker många, och börjar sätta gränser.

Belastning från tre håll.

En primär faktor är arbetet och det ansvar det medför. Brist på uppskattning, tidspress, en oklar arbetsroll och konflikter ökar belastningen och professionellt relationsarbete är betungande.

Förändringar och kriser i privatlivet tär också på krafterna.

En tredje faktor är tanke- och handlingsmodeller som får en att kräva mycket av sig själv och sätta andras behov före sina egna.

Dessutom inverkar temperamentet. Människor har skiftande livserfarenheter och handlingsberedskap.

– De stresskänsligaste reagerar först, men bakom utmattning ligger inte enbart personliga faktorer, säger Kirsi Ahola. Bland annat möjlighet att påverka arbetsmängd och arbetstider samt starkt stöd av förman och bra arbetsgemenskap är sådant som motverkar överbelastning.

Människor inser inte när stressen börjar bli för stor. Ofta stretar man vidare och tänker att efter det här projektet eller den här veckan blir det bättre. Men när krafterna minskar sliter man mer, med allt sämre resultat.

Heli Nurmi säger att man borde fråga sig: Orkar jag med det jag ska? Om inte, vad borde göras?

– Barndomsmönster aktiveras lätt hos vårdanställda Man ska vara bra, klara sig själv och betjäna andra.

Några stretar på länge, andra blir snabbare utmattade.

Ge alltså akt på dig. Kräver du för mycket av dig själv? Märker du att du borde vila? Tänk på vad du kunde göra annorlunda.

– Sänk ambitionen och var nöjd också när allt inte blir perfekt, säger Nurmi.

Kan du inte påverka ditt arbete måste du utveckla din stresshantering. Lär dig att koppla av och reda ut dina känslor. Börja med mindfulnessövningar, de gör dig på bättre humör.

Ändra inställning till tråkigheter. Sluta tänka på dem, gå inte omkring och älta i veckor.

Se över tidsanvändningen på jobbet om det är möjligt. Håll paus tillräckligt ofta, ät ordentligt och dela på arbetsuppgifterna. Ta upp missförhållanden med din förman om så krävs.

Tänk också på hur du återhämtar dig. Borde du göra något åt dina människorelationer, höja konditionen eller skaffa en hobby som motvikt till arbetet?

Socialt stöd, särskilt kamratstöd, är viktigt, men bra relationer är ömsesidiga.

– Om någon bara talar om sina problem och du får lyssna så ökar din belastning, påpekar Nurmi.

I vårdarbete upplever man lätt otillräcklighet. Det ökar risken för utmattning. Ta till vana att varje dag tänka på vad du fick gjort och vad du är nöjd med.

Koncentrera dig på vad du gör och tänk inte på hur jäktad du är. Då märker du att du får mycket till stånd.

– Utmattning märks först hemma, för på jobbet försöker man kämpa på. Om nära och kära oroar sig för hur du mår är det allvar. Märker du att någon arbetskamrat förändras, så ta det till tals, säger Kirsi Ahola.

Vid svår utmattning krävs det professionell hjälp. Det finns goda chanser att tillfriskna. Men problemen kan också återkomma om tillräckliga förändringar inte görs på jobbet eller om man själv går på som förut.

När belastningen blir för stor är arbetsgivaren enligt arbetarskyddslagen skyldig att görs en utredning.

– Men arbetsgivaren märker inte nödvändigtvis hur det är fatt, så man har själv ansvar att reagera, påpekar Kirsi Ahola.

En bra start är att arbetstagaren, förmannen och en representant för företagshälsovården träffas och reder ut hur arbetsbelastningen kan minskas. Undersökningar om arbetsatmosfär ger också en fingervisning om vad som borde rättas till och arbetsutveckling och modeller för stöd i ett tidigt skede förebygger utmattningsproblem.

Litteratur: Työuupumuksen itsehoito – Kuinka kierrän karikot, av Heli Nurmi. Duodecim.

Text Merja Perttula

Rekommenderat för dig