Terapeutiska ord

Skrivande reder ut kaoset i huvudet.

Studiestart, ett barns födelse, skilsmässa, flyttning, sjukdom, pensionering. I livets olika förändringsfaser är skrivandet ett utmärkt sätt att få ordning på tankarna.

En forskare har jämfört skrivandet med dammsugning. När man skriver ner sådant som bekymrar en behöver man inte längre tänka på det. Att skriva dagbok innehåller ofta element till självhjälp, så man kan tala om terapeutiskt skrivande.

Litteraturterapin är besläktad med konst-, drama-, dans- och fotograferingsterapi. Litteraturterapi används också som en del av den kliniska vården på psykiatriska vårdenheter och i öppen vård. Dessutom används den i kamratstöds- och utvecklingsgrupper och i arbetshandledning.

Paula Nordström arbetade på bibliotek i närmare 30 år innan hon övergick till vård. Först studerade hon till arbets­handledare, sedan till litteraturterapeut och slutligen till psykiatrisk sjukskötare. Nu är hon verksamhetsledare på ett seniorhus i Lojo.

– Att studera till litteraturterapeut var bland det viktigaste jag gjort i mitt liv. Det ger hjälp att läsa sagor för barn, redskap för tonåringar att hantera ångest eller att lugna livliga skolbarn. Vuxna får syn på sina motiv under skrivandet och förstår sina känslor bättre. Skrivandet kan också hjälpa vårdpersonal som ständigt bevittnar tragedier att bättre orka med arbetet.

Paula studerade vid Helsingfors universitets utbildnings- och utvecklingscenter Palmenia i Lahtis och har sedan bland annat gått igenom förhållandet till sin mor genom att skriva.

– Mamma dog för länge sedan. I skrivprocessen lärde jag mig förstå henne bättre och kunde förlåta henne.

Terapeutiskt skrivande hjälper en att reflektera över känslor och tankar. Det är en djupgående process. Man försöker förstå hur det förgångna påverkar det man känner, gör och tänker nu.

Att strukturera traumatiska händelser får en att inse att man kan påverka sin berättelse och inte bara vara ett passivt offer. Undersökningar visar också att till exempel personer som skrivit om sina upplevelser i koncentrationsläger upplever lättnad, oavsett om någon någonsin läser texterna eller inte.

Att skriva om känslor och händelser ger distans. Känslorna rullar inte längre över en och krossar en. Man kan skriva ensam, under terapi eller i grupp.

Målet är inte att åstadkomma publicerbar eller litterär text.

– I terapeutiskt skrivande spelar punkter och kommatecken ingen roll. Ta dig till exempel 10 minuter för skrivandet, så att du inte hinner stilisera texten, säger Paula Nordström.

Själv har hon lett utvecklingsgruppers skrivande i sin hemstad Lojo och i grannkommunen Vichtis och vet att interaktionen mellan skribenterna är fruktbar.

– När vi läste texterna tillsammans blev diskussionen livlig och gav nya insikter och synvinklar. Samtidigt förklarade många att just så där gick det för mig också, eller så där tänkte jag.

Paula rekommenderar skrivande i grupp och anser att det är bäst att skriva för hand, med en penna som löper bra. Med dator tycker hon inte att man får samma kontakt mellan huvud och hand.

Men om man är rädd att avslöja för mycket?

– Handen skriver ingenting som själen inte är redo för.

Skrivande utvecklingsgrupper finns i nästan alla större städer. Under den första sammankomsten går gruppen igenom reglerna. Sekretess är oerhört viktigt. Inget som tas upp talar man med utomstående om.

I litteraturterapi använder man sig både av färdiga, litterära texter och av sådant som man producerat själv. Mest används kanske dikter och sångtexter. Utgångspunkt för skrivandet kan också vara urklippta tidningsrubriker. Med skrivövningar av det här slaget når man ofta djupare skikt i jaget än genom att skriva ner sin livshistoria från början till slut.

Paula använder sig även av skrivandets terapeutiska kraft i arbetshandledning. En effektiv övning är att skriva ett brev till en patient, en anhörig eller en arbetskamrat som man irriterar sig över. Men brevet sänds aldrig, därför kan man skriva ner allt som man inte vågar säga.

Till ett sådant brev kan man också skriva ett svar. Det kan hjälpa en att förstå motpartens situation och motiv och till och med att förlåta.

Till slut kan man bränna eller gräva ner breven. Det hjälper en att bli kvitt känslobördan.

Källor är även: Juhani Ihanus (red.): Sanat että hoitaisimme – Terapeuttinen kirjoittaminen.

Paula Nordström: Kirjallisuusterapiaryhmä voimautumisen tukena. Studiearbete, Laurea yrkeshögskola.

Suomen Kirjallisuusterapia ry:s nätsidor, kirjallisuusterapia.net

Text Terhi Mäkinen, illustration Johanna Sarajärvi

 

Litteraturterapeutens bästa övningar

1. Två gånger 10 minuter

Skriv först i 10 minuter under rubriken ”Vad pappa alltid sade”.

Skriv sedan ytterligare 10 minuter om ”Den märkligaste plats jag varit på”.

2. Fläta ihop dikter

Välj sex, sju älsklingsdikter.

Printa ut dem och strecka under de ord som tilltalar dig mest.

Skriv sedan ner de här orden på ett nytt papper och gör en dikt av dem. Du får böja orden och lägga till bindeord.

3. Hundra ord om ditt förnamn

Skriv hundra ord om ditt förnamn. Börja till exempel med den som gav dig namnet, berätta om det varit meningsskiljaktigheter om det och om du tycker om det.

Blev du inspirerad? Gör samma övning med ditt andra förnamn.

4. Talande djur

Välj två små plastdjur.

Skriv en dialog för dem.

Ytterligare övningar: Natalie Goldberg: Skriva med kropp och själ: Befria författaren i dig.

Julia Cameron: Öka din kreativitet, den artistiska vägen.