Marjukka Friman-Reinikka leder verksamheten och enligt henne kan en människa förändras enormt på ett år.
– Omgivningen påverkar en, man blir starkare när man deltar. Det här arbetet passar mig, jag tror på gemenskap, säger hon.
Marjukka är psykiatrisjukskötare och studerar till samfundspedagog.
Medicinering och eventuell terapi är vanligen inte nog för den som genomgår rehabilitering. Många lider av ensamhet. Klubbhuset ger vardagsrutiner och sociala kontakter. Allas insats behövs. I början kan en nykomling behöva mycket handledning, men klubbhusmodellen går ut på att man lär sig lämna patientrollen, som många har vant sig vid.
Varje vardag är huset öppet åtta timmar. Till det kommer fritidsaktiviteter. Under helger arrangeras gemensamma träffar, julafton firade man till exempel tillsammans.
Helsingfors Klubbhus har över tusen medlemmar med väldigt mycket arbets- och livserfarenhet och olika sorters utbildningar.
För cirka tio år sedan blev Klubbhuset en viktig plats för Pauli Löija. Han säger att han var han i eländigt skick i början, allt han klarade var att städa toaletter med sitt arbetspar.
Pauli är teologie magister och bland annat tidigare chefredaktör för Setas tidning. Bland klubbhusmedlemmarna finns allt från doktorer till unga nyinsjuknade som saknar både utbildning och arbetserfarenhet. Men många lär sig arbetslivets spelregler här.
Pauli kom till Klubbhuset efter tips av sin egenvårdare på psykiatrisk avdelning. Här behövs ingen remiss. Det frågas inte heller efter diagnos, trots att många har en.
Har man till exempel problem med studierna på grund av psykiska svårigheter får man hjälp. Huset samarbetar med skolor och det finns en egen grupp för kamratstöd.
När Pauli småningom blev bättre började han arbeta med husets tidning. Nu har han deltagit i internationell verksamhet, sitter bland annat i det europeiska klubbhusnätverkets styrelse och gör kvalitetskontroller utomlands och i Finland. Nyligen deltog han i en WHO-konferens i Genève om mentalvårdspatienters somatiska sjukdomar. Deras förväntade livslängd är i genomsnitt 10–15 år kortare än den övriga befolkningens.
– Det har flera orsaker. Läkare tar dem inte alltid på allvar. Dessutom är levnadsvanorna inte alltid de bästa.
– Själv får jag hälsosam mat här och vi har gemensamma idrottsintressen så Klubbhuset har lett till att jag fått hälsosamma vanor.
Av en slump började Miia Oijennus praktisera på Tammerfors Klubbhus under studietiden. Nu är hon biträdande chef i Helsingfors. Till professionen är hon närvårdare och socionom.
– Det är inte alltid lätt att hitta sin yrkesroll i den här gemenskapen, men för mig föll det sig naturligt.
Marjukka Friman-Reinikka anser att man har nytta av arbetserfarenhet på psykiatrisk avdelning.
– Vi känner våra medlemmar, upptäcker förändring och är skyldiga att se till att de får vård. Till exempel en psykos är lättare att sköta ju tidigare den konstateras.
Enligt Stiftelsen för Rehabilitering minskar den här verksamheten behovet av sjukhusvård. På psykiatriskt sjukhus kostar ett vårddygn 600–700 euro mot några tior per dag på Klubbhuset. OECD anser att Finland borde minska den psykiatriska sjukhusvården ytterligare och utveckla öppenvård och hemvård samt rehabilitering på samfundsbasis. Men medan tredje sektorn har psykiatrisk rehabilitering i större städer är utbudet i mindre städer litet eller saknas helt.
Man hoppas därför kunna utvidga klubbhusnätet. Här kommer hälften av finansieringen från kundernas hemkommuner, andra hälften från STEA (social- och hälsoorganisationernas understödscentral), tidigare Penningautomatföreningen.
Om en trogen besökare slutar komma tar man reda på vad som hänt.
Klubbhusmedlemmar lyckas bra med att få studie- och arbetsplatser. Först kan Klubbhuset ordna övergångsarbetsplatser med avtalsenlig lön. Arbetshandledare sköter inskolning och garanterar vikarie om någon uteblir. Och tillbaka till Klubbhuset är man senare alltid välkommen, om så bara på kaffe.
Esko Hänninen (red.) Mieleni minun tekevi. Mielenterveyskuntoutujien Klubitalot 20 vuotta Suomessa.
Text Terhi Mäkinen
