Svaren tyder på frustration, utmattning och sorg. Oro för patienter och för den egna orken.
Många som svarade på Tehytidningens frågor arbetar med äldre på avdelning, i servicehus eller hemvård. Men det kom också svar från barnmorskor, hälsovårdare, närvårdare och sjukskötare både på sjukhus, i öppen vård, i rus- och mentalvård och bland personer med funktionsnedsättning.
Tehys arbetslivsexpert Kaija Ojanperä är inte överraskad över resultaten.
”Det är verkligen vanligt med etisk stress i social- och hälsovården, där man arbetar med att hjälpa människor under press. Den etiska belastningen syns också i enkätens svar om hur man mår på jobbet, men sådant är svårt att bevisa, då det inte finns några tydliga mätare.”
Etisk stress skiljer sig från annan psykosocial belastning genom att det här är fråga om upplevelse.
”Om arbetstagaren känner att det inte går att utföra arbetet så bra som man vill eller enligt egna värderingar, då blir etisk belastning följden, konstaterar Helena Leino-Kilpi, professor i vårdvetenskap vid Åbo universitet.
I vårdarbete är det naturligt att det uppstår etiska problem, men om det händer ofta belastar det personalen och orsakar psykiska och fysiska symptom.
Ofta, tänker man, att det främst är nykomlingar i yrket som blir stressade när verkligheten går upp för dem. Leino-Kilpi säger ändå att internationella undersökningar visar att det är vanligt med etisk stress också bland dem som jobbat länge.
”Förklaringen är väl att längre erfarenhet innebär en finjustering som aktualiserar etiska frågor. Nykomlingen fokuserar mer på det grundläggande arbetet.”
Det som orsakar etisk stress är jäkt och resursbrist. Brådskan syns tydligt i svaren. Många berättar att tiden går åt till att få saker gjorda. Då finns det inte tid för psykiskt stöd. Extra tungt tyckte många det var att lämna en patient ensam under vård i livets slutskede.
Ojanperä konstaterar att det uppstår problem när beslutsfattarna stramar åt ekonomin, men inte beslutar vilka uppgifter som ska skötas först. Då måste den anställda hela tiden överväga vad som ska lämnas ogjort.
Tehys lösning är klar: det behövs mer yrkeskunnig personal.
”Pengar tycks det nog finns för mycket annat, men om man vill hålla kvar arbetstagarna i vården så krävs det satsningar. Det här är inte bara en fråga om att orka jobba utan också om patientsäkerhet, påpekar Ojanperä.
Leino-Kilpi säger också, att även om det finns tillräckligt med personal så finns det olikheter i kunnandet.
Etisk stress kanske inte heller bara handlar om brådska utan om att ens egna värderingar står i konflikt med arbetsplatsens. Därför ger Ojanperä rådet att man regelbundet ska diskutera värdefrågor: gör det minst en gång om året. Det förutsätter ändå att arbetsplatsen har definierat sina etiska värderingar och principerna för att förverkliga dem.
”Dödssjuka patienter hålls vid liv för att läkare inte vågar fatta beslut, och det är svårt att få tillstånd för ordentlig smärtlindring. Att se på sådant lidande och inte kunna göra något är väldigt påfrestande.”
De som svarade på enkäten berättade också hur de klarar etisk belastning. Särskilt samtal med kollegor fick många att orka. Att lära sig ha förbarmande med sig själv och att koppla av från arbetet på fritiden hade effekt. För som någon svarade hjälpte ”vin och häftiga hobbyer”.
”Jag har beslutat att jag i första hand är på jobbet för att sköta patienter. Jag försöker låta bli att klandra mig för att jag inte hinner fördjupa mig i e-posten eller utveckla mina ansvarsområden tillräckligt. Det är inte mitt fel att resurserna är knappa.”
Både Ojanperä och Leino-Kilpi poängterar att man inte får tiga om etisk stress. Känslan av otillräcklighet minskar och man orkar bättre om man talar om problemen med en kollega eller förman.
”Om man upplever ständig press måste man tala om det med sin förman och det lönar sig att anteckna situationer som orsakar etisk stress. Då har man något konkret att underbygga påståendena med”, förklarar Ojanperä.
Många tiger då de är väl medvetna om att inget förändras.
”Men det finns också de som säger ifrån, nu räcker det. Att bli visselblåsare kräver moraliskt mod. Med tanke på framtiden är det bra att en europeisk undersökning visar att modet bland blivande sjukskötare ligger på en verkligt god nivå i Finland, säger Leino-Kilpi.
I värsta fall leder etisk stress till utmattning och branschbyte. Det antydde också många svar. För vissa personer har planerna på att byta bransch varit det enda som fått dem att orka vidare.
”Jag överväger ständigt att byta bransch. Jag kan inte sluta ögonen för allt det halvgjorda eller ogjorda jobb som någon lider av. Det strider mot sköterskemoralen, men själv kan jag inte ändra på sakernas tillstånd. För det krävs beslut på högre nivå. Personaldimensioneringen borde vara systematisk och kontinuerlig.”
De kursiverade citaten har hämtats ur nättidningens enkät.
Så klarar jag etisk stress, några exempel
- Talar med arbetskamrater
- Talar med förman
- Prioriterar
- Går ner i 80 procent arbetstid
- Är sjukskriven
- Övertygar mig om att jag gör mitt bästa
- Lär mig vara barmhärtig mot mig själv
- Försöker organisera arbetet och delegera uppgifter
- Jobbar övertid
- Prutar på egna pauser
- Motionerar på fritiden
- Mediterar
- Skämtar och klagar för nån arbetskamrat.
- Går ut i skog och mark med hunden
- Idrott
- Har bra hobbyer
Källa: Nättidningens enkät om etisk stress
Text Tiina Suomalainen
