– Undersökningar visar att kvinnor underskattar sig mer än män gör, men också män som är i minoritet på sina jobb, som i vården, förringar sitt kunnande.
Enligt filosofen Michel Foucault börjar individer uppfylla förväntningar som är kopplade till samhällsstrukturer. De skapar föreställningar om vad som är passande i olika sammanhang oavsett om det är fråga om familj, utbildning, arbetsplats eller yrkesutövare.
– Könet inverkar i hög grad på hur vi uppfostras och utvecklas. Pojkar får beröm för prestationer och aktiviteter, medan flickor belönas när de tar hand om andra och är snälla. Det syns också i yrkesvalen.
I vården kunde många förbättra förmågan att ta plats och dra nytta av sina kunskaper. Det är bra också för arbetsgemenskapen.
– Det är dumt att bli bitter. I en ojust arbetsmiljö löper jobbet inte heller på bästa sätt, påminner Janakka.
Förändring sker långsamt men lönar sig. Tänk efter hur du uppträder. Hur gör du om någon avbryter dig på ett möte eller behandlar dig osakligt? Hur känns det att få kritik? Och hur gör du om du hela tiden har mera arbete än du hinner med? Vad säger du om du behöver hjälp?
Är du en ”duktig flicka”? Negligerar du egna behov och är av samma åsikt som andra för att bli omtyckt? Prutar du på dina krav i det oändliga? Bryter du ihop när du får kritik?
Det är inget fel att vara snäll, men risken finns att man blir martyr. Känn alltså dina gränser. Lär dig säga saker rent ut: ”Jag tar emot den här uppgiften, för jag uppskattar att vi alla bjuder till i tur och ordning.”
Inte bara duktig flicka-syndrom utan också bluffsyndrom plågar många. Två av tre människor lär i något skede av livet anse sig vara en bluff, och det har inget med kön, utbildning, yrke eller ställning att göra.
Bluffsyndromet är en inlärd känsla av otillräcklighet. Antingen har man som barn ständigt blivit underskattad eller så har föräldrarna uppfostrat en att tro att man är ovanligt begåvad. När man sedan upptäcker sina brister uppstår osäkerhet.
Hur ändrar man på en tankevärld som begränsar en?
Börja med att ta reda på hurdan du är. Skriv en lista över saker som du är bra eller väldigt bra på. Om det är svårt ska du tänka på vad du njuter av. Det är möjligt att det du gillar är ditt kärnkunnande. Gör sedan mera sådant, så ökar självförtroendet och du lär dig uppskatta dig själv.
Vad du drar dig för klarnar ifall du noterar när du låter bli att göra sådant som är intressant och leder vidare. Förklarar du ofta för dig själv varför det inte var läge för något just nu?
Gör i stället upp en framtidsstrategi. När man gör upp planer är det vanligt att omforma tankar till önskningar, men det är effektivare att tänka ut hur en förhoppning eller dröm kan förverkligas. Då aktiverar man sig.
– Är det kanske dags att pröva på något som du inte vågat förut? Det kräver mod.
Berätta för någon om dina planer och beslut. Ännu bättre anser Janakka det är att tala med flera människor. De kan ställa de rätta frågorna och ifrågasätta och du får tillfälle att sätta ord på dina tankar och göra viktiga insikter.
– Tala också högt för dig själv. Lyssna på vad du säger.
Självunderskattning märks också på vaga formuleringar. Om någon ber om råd, säger du då att du inte är någon expert... Eller kanske: ”Jag leder liksom det här teamet”.
Utfyllnadsord förmildrar budskap, men kan förvirra mottagaren.
– När du gör budskapet rakare förstås det bättre.
Att tåla kritik är svårt för alla, men extra skrämmande är det för den som lider av duktig flicka-syndrom.
– Feedback är bästa sättet att bli kvitt osäkerhet. Det ger en vink om hur du kan utvecklas.
Ha ändå förbarmande med dig själv och se på dig med humor. Livet blir tungt om man bara ställer krav på sig och varken godkänner misslyckande och osäkerhet.
Lär dig också uppskatta andras insatser och kunnande. Beröm inverkar positivt på psykiskt och fysiskt välmående, både hos den som ger och den som får beröm.
Jenni Janakka: Röyhkeyskoulu, Tuuma 2019.
Text Merja Perttula, illustration Karoliina Pertamo
