Sjöräddning ledde till vård

Hos Krista Gröndahl tändes gnistan att arbeta bland äldre hemma på Åvensår. Där var hon och brodern öns enda barn.

Image text
Krista som vuxit upp i skärgården har haft sjöräddning som hobby sedan 15-årsåldern.
Bild: Pasi Leino

Efter högstadiet var Krista Gröndahl tvungen att flytta för att kunna studera. Hon kommer från Åvensår, en ö med tio invånare i Åbolands skärgård.

”Där fanns det inga studiemöjligheter. Till grundskolan på Norrskata åkte vi båt, färja eller taxibåt och om vintrarna for vi över isarna med bil eller motorkälke.”

Krista sökte sedan till fartygselektrikerutbildning på Åland och till merkonomutbildning i Åbo och kom in på båda.

”Men jag valde merkonomstudier, för i Åbo fick jag bo hos mormor. Jag tog dubbelexamen och blev färdig studentmerkonom år 2010. Sedan fick jag jobb som klädförsäljare, vilket jag också hade önskat.”

Hade jag gjort något fel?

I några år sålde Krista kläder på en stormarknad. Arbetet i affär och lager var omväxlande.

”Mycket händer innan kläderna är klara att säljas till kunder. Det var inspirerande att ställa fram plagg och kundtjänst ligger mitt hjärta nära, men ibland var det tungt att packa upp varulaster och jag tyckte inte om att städa provhytter. Alla kunder för inte tillbaka kläderna till respektive platser.”

Småningom började Krista tycka att hon kanske kunde hitta sitt slutliga yrke via sin hobby.

”Sedan 15-årsåldern hade jag ägnat mig åt frivillig sjöräddning som också innefattar akut omhändertagande.”

Akut omhändertagande är en del av akutvårdssystemet och innebär att man sänder iväg närmaste enhet som kan börja säkerställa en patients vitala funktioner. Till exempel ett sjöräddningsfartyg med utbildad personal kan fungera som akut omhändertagande enhet.

Krista sökte till sjukskötarutbildning i Åbo och kom in. Hennes första praktikantplats var i långvården i äldreomsorgen.

”Där tänkte jag att det här inte alls är för mig. Jag ville bli akutvårdare.”

Fjärde dagen som praktikant i äldrevården bad Kristas handledare henne komma in till sig och diskutera.

”Jag blev förskräckt. Hade jag gjort något fel? Men handledaren sade, du är så flink. Kom och sommarjobba hos oss. En sommar går väl bra, tänkte jag. Men där startade sedan en yrkeskarriär i äldrevården.”

Mot bättre hemvård

Krista började arbeta på sin praktikantplats vid sidan av studierna och lärde sig väldigt mycket. När det gällde praktiska färdigheter fick hon mångsidig träning.

”Det var peg-slangar, cytofix, blodprov och sårvård. När jag sedan började praktisera i hemvården märkte jag att den också kunde vara intressant att arbeta i.”

Framtidsplanerna började förändras.

”Jag hade haft en bild av att det var mera coolt att arbeta på sjukhus eller i akutvården än bland äldre, men nu började jag bli intresserad av äldrevård. Sedan liten har jag trivts med äldre personer, för hemma på Åvensår var jag och min bror öns enda barn. Jag fick följa med mamma när hon gick till en äldre man och skötte hans sår. Redan då blev jag intresserad av sårvård.”

Idag arbetar Krista i Åbo stads hemvård och service i hemmet.

”Nu studerar jag ledarskap för högre yrkeshögskoleexamen vid sidan av jobbet och jag har många idéer om hur äldreservicen kunde utvecklas, hur det lönar sig att producera tjänsterna och hur informationsgången kunde förändras för att underlätta arbetet.”

Hon har haft nytta av tidigare studier och arbete.

”Jag har studerat budgetering, marknadsföring och datateknik. Dessutom känner jag till olika slags strumpor, sulor, tvättmedel och husgeråd. Det är till hjälp i äldrevården.”

Ryktet kunde förbättras

På sin nuvarande arbetsplats har Krista fått bygga upp det team som hon vill ha. Verksamheten organiseras i samarbete med kollegorna.

”Vi har tre olika team med ledare. Samarbetet är viktigt.”

Under arbetsdagen är Krista både på kontoret och på fältet.

”Klienterna och deras livsberättelser är otroliga. Jag känner stor glädje när ett vårdbehov kan tillfredsställas. Att en klient mår bra kan handla om så lite.”

Förstås finns det också sådant som är problematiskt och utmaningar att ta ställning till.

”Tidvis är det svårt att få vikarier. Ibland är vi tvungna att överväga om något annat än hemvård skulle lämpa sig bättre för en patient. Man måste också beakta klientens självbestämmanderätt och anhörigas åsikter.”

I dag skulle Krista inte längre byta från hemvård till akutvård, men hon anser att samarbetet till exempel med akutvården borde intensifieras. Också hemvårdens rykte kunde förbättras.

”En arbetsplats i hemvården anses dålig på grund av personalbristen. Men det är inget under att man inte lyckas styra närvårdare till hemvården när det talas så mycket om sjukhusarbete under studietiden. Hemvården utvecklas ändå hela tiden.”