”Skillnaden märks direkt” – Sköterskorna är fler på svenska vårdhem

”Vem vill sitta sysslolös, man är ju van att göra både det ena och det andra.”

Så säger Inkeri Tapper, 98, en av 53 boende på Suomikoti i Enskede i Stockholm. Hennes vårdare, Petra Haarakangas som har finländsk närvårdarutbildning, nickar och instämmer. 

”Inkeri gillar att göra allt möjligt. När vi bakar penslar hon till exempel bullarna och sockrar dem. Inkeris livssyn är positiv. När som helst kan hon stämma upp en sång. ”

Ett av fotografierna på byrån är extra viktigt för Inkeri. Bilden visar sängarna i hennes gamla hem och en av dem använder hon här på Suomikoti.

”Jag uppskattar att höra om sånt som är viktigt för Inkeri och leva mig in i det”, säger Petra.

Hon säger att arbetet är så intensivt att relationen till de äldre självfallet blir nära. Dödsfall berör en djupt. 

”Jag har också funderat på hur jag själv blir som gammal om jag får en minnessjukdom. Är jag då alltid gladlynt eller blir jag elak ibland?”

Viktigt med finska

När Petra studerade till närvårdare vid Sataedu i Björneborg åkte hon våren 2023 på praktik till Suomikoti. 

”Kom som ordinarie anställd hos oss, sade de då, och det var lätt för mig att tacka ja, för Stockholm kändes genast som min stad.”

Utbildning för en svensk undersköterska – eller usk – och en finländsk närvårdare motsvarar varandra och uppgifterna är också rätt lika, trots att olikheter finns. En av de största är att en undersköterska i Sverige själv kan välja vilka sjukvårdsuppgifter hon åtar sig. En typisk sådan är att injicera insulin.

”Närvårdare i Finland har större ansvar. Här i Sverige måste man ofta få en sjuksköterskas godkännande.”

Uppgifterna och ansvarsområdena inom vården inverkar direkt på lönen.

”I Sverige har sköterskor individuell lönesättning”, säger Marjo Kantola, verksamhetsledare på Suomikoti. 

”Lönen beräknas utgående från arbetsuppgifterna och är alltså individuell. Yrkesbeteckningen är inte avgörande.”

Undersköterska är sedan sommaren 2023 en skyddad yrkesbeteckning. Enligt Kantola innebär det bland annat att en person med sjukskötarutbildning från Finland inte kan arbeta som usk, men nog sköta en närvårdares uppgifter som vårdbiträde. En person från Finland som börjar arbeta i Sverige måste vända sig till Socialstyrelsen för att få examen godkänd.

”Hur enkelt det är att bli legitimerad ser ut att bero på handläggaren”, säger Taina Andréev, chef på enheten för minnessjuka. 

I Sverige har kraven på språkkunskaper inte tidigare varit så strikta som i Finland. Numera krävs dock omfattande kunskaper i svenska. Stockholms stad har till exempel börjat ställa allt större språkkrav för vårdpersonal i äldrevården. 

Då det handlar om Suomikoti känns kravet lite bakvänt, för här är arbetsspråket finska. 

”Vi behöver vårdare som behärskar finska, för invånarnas modersmål är finska. Att en sköterska som börjar hos oss inte talar svenska särskilt bra har inte varit något problem”, säger Marjo Kantola. 

Största utmaningen är att hitta tvåspråkig personal.

Då hemmet verkar i Sverige skrivs officiella dokument såsom vårdplaner på svenska. Kunskaper i svenska behövs också i kontakt med myndigheter och till exempel med jourhavande personal. 

Fast boendena på Suomikoti är sverigefinnar kan de inte nödvändigtvis svenska. När en minnessjukdom framskrider är det möjligt att språk som personen lärt sig senare i livet försvinner. Modersmålet bevaras längst. Då hjälper det inte hur mycket sköterskorna än talar svenska och inte finska med de äldre. För anhöriga som inte kan finska kan det komma som en överraskning att det inte längre går att prata med en förälder.

”Närstående vänder sig oroligt till oss när deras mamma inte längre talar svenska. Det visar hur viktigt det är att barn lär sig moderns språk”, säger Kantola. 

Pauser håller man

Verksamhetsledaren Marjo Kantola, enhetscheferna Taina Andréev och Taija Sayegh har alla tre arbetat i Finland. Enligt dem är äldrevården mer helhetsinriktad i Sverige än i Finland. Munhälsan sköts till exempel väl. Tandhygienister besöker hemmet flera gånger i veckan.

Fler sköterskor ger också ökade förutsättningar för bättre omsorg. I Finland är personaldimensioneringen fastslagen till 0,6 skötare per klient i serviceboende med dygnetruntomsorg. I Sverige finns ingen sådan dimensionering. 

”Klienternas vårdberoende påverkar sköterskeantalet, men i Sverige skulle talet närma sig ett. Så är det också hos oss och bara sköterskor räknas in i det talet. Vårdare från Finland som börjar jobba hos oss säger att de genast märker skillnaden”, konstaterar Kantola. 

Finländare till stor hjälp

I Sverige är medellönen för en undersköterska ca 30 000 kronor eller drygt 2 700 euro i månaden. Tilläggen är sämre i Sverige än i Finland. 

”Dubbel ersättning för söndagsjobb betalas till exempel inte”, säger Petra Haarakangas. 

När tilläggen beaktas närmar sig lönerna i Sverige och Finland varandra, men för personer med familj är arbetslivet i Sverige flexiblare än i Finland. I familjer med barn under 12 år kan föräldrar ta ut ett visst antal lediga dagar årligen. Då rätten är subjektiv måste arbetsgivaren bevilja ledighet, bara ansökan har lämnats in tre månader i förväg.

En förening utan vinstintresse driver Suomikoti och plats anvisas på basis av kommunal utredning av vårdbehovet. 

Fler väntar på plats än vad hemmet kan ta emot. Vanligen står cirka 40 äldre i kö. Verksamhetsledaren uppskattar att det också fortsätter så åtminstone de närmaste tio åren.

”Största utmaningen för oss är att hitta tvåspråkig personal. Praktikanter och sommarvikarier från Finland är till stor hjälp”, säger Kantola.