Lyssna först på dig själv

Om du kan lyssna på dig själv kan du också lyssna på andra. När man är medveten också om sina mörka sidor lär man sig bli en god lyssnare.

Verkar det bekant? Dagen är så jäktig att du absolut inte skulle hinna med alla uppgifter om du stannade upp och lyssnade på alla patienter eller kunder. Man måste helt enkelt välja. Vem ska jag lyssna på och hur länge? När arbetsdagen är slut känner jag mig otillräcklig och det är tungt.

Raili Gothóni som skrivit en bok om lyssnande ger ett litet råd, som kan hjälpa.

”Små detaljer kan få människor att känna att någon lyssnar. Fråga genast när du går in till en klient hur det står till och hur det är med orken. Då hinner personen berätta det viktigaste och känner sig sedd: En i personalen såg på mig och stannade upp.”

Jäkt kan hindra en att lyssna, men ibland är orsaken fördomar och egen inställning, säger Raili Gothóni. Hon är docent vid Helsingfors universitet och har fungerat som arbetshandledare för sjukskötare och socialarbetare. Fördomar kan bottna i smärtpunkter som blivit obehandlade i ens eget liv.

”När kunder lyfter fram liknande smärtpunkter som man själv lämnat obehandlade kan reaktionen bli att man inte vill ta tag i dem utan skjuter dem ifrån sig. Därför är det enklare att lyssna mer fördomsfritt om man varseblir sina egna känslor och fördomar.”

Gothóni anser att självkännedom är en förutsättning för att man ska kunna ge god vård. När man börjar förstå och sätta ord på egna attityder påverkar de en inte längre så kraftigt.

”Om man till exempel plågas av sin sexualitet är det svårt att lyssna på någon som undrar över sin sexualitet eller rätten att vara just sådan den personen är.”

Självkännedom är en förutsättning för att man ska kunna ge god vård.

Om något känns svårt i arbetet så lönar det sig alltså att fråga sig vad det kan bero på.

”Jag kan till exempel fråga mig varför jag inte vill träffa en viss persons anhöriga eller varför jag reagerar så kraftigt på något. Överreagerar jag kanske?”

Ibland kan empatiklyftor försvåra lyssnandet. Det kan enligt Gothóni hända om två väldigt olika människor ställs mot varandra. Det är enklare att känna empati för människor som påminner om en själv eller har erfarenheter som man känner till.

Gothóni menar att var och en borde varsebli sina empatiklyftor.

En sådan kan också uppstå när någon uppträder aggressivt och man inte förmår behärska situationen. Eller om en vårdare upplever att någon med problem själv har orsakat dem.

Självkännedom innebär medvetenhet också om sina egna mörka sidor. Om en yrkesutövare känner till dem är det lättare att godkänna kundernas.

”Kunderna är inte nödvändigtvis medvetna om dem själva, eller så framträder de först när de blivit sjuka eller har problem.”

Att lyssna på sig själv handlar ytterst om att varsebli egna känslor och värderingar, smärtpunkterna i sin livshistoria och det som gör en lycklig,

”En person som är medveten om sina känslor och sitt sätt att reagera kan hantera rädsla, avundsjuka och sitt behov att bli omtyckt eller sin benägenhet att beskylla andra för sina svårigheter. Självkännedom gör det lättare att faktiskt lyssna på en annan människa.”

Hur bär man sig då åt för att lyssna på sig själv? Genom att ställa frågor, svarar Gothóni. Frågor kan ställas när man känner sig förvirrad eller vill ta reda på vad som är viktigt i livet.

”Om du till exempel vill ge familjen tid, hur går du in för det när du tänker över ditt veckoprogram?”

Genom inre dialog kan man komma fram till vad som är bra i ens liv eller vilka konfliktsituationer som ständigt plågar en.

Man kan till exempel fråga sig vilka barn- och ungdomsminnen som blockerar en. Vad kan det bero på att jag ständigt eftersträvar perfektionism eller upplever otillräcklighet? Vad kan mitt släktträd berätta? Vem uppmuntrade och vem såg ner på mig?

”Syskon minns ofta samma situation på olika sätt. Den egna upplevelsen är sann för båda, men att tänka igenom gamla händelser tillsammans kan öppna ögonen.”

För att lyssna på sig själv behöver man inte åka till något lyxigt ställe, någon må bra-retreat. Men tid måste man ta sig, för under jäkt lyckas det inte.

Du behöver tid, ro och gärna en penna i din hand, ibland också en samtalspartner. En fördel är att kunna slå sig till ro på ett favoritställe, som väcker positiva minnen och förknippas med trevliga erfarenheter.

”Svaren kommer inte genast och är inte alltid trevliga. Det kan göra ont att lyssna på sig själv, varsebli sina mörka sidor. Men det stärker dig när du märker att ingen annan kan definiera dig. Du är värdefull som den du är.’’

Patienter och kunder har på många sätt nytta av yrkesutövare som känner sig själva.

”En fackman som lyssnar ser inte längre kunden som företrädare för en grupp eller genom sina egna fördomar utan enbart som individ. Och det märks.”

Men vad gör jag om jag inte alltid orkar lyssna fast jag borde? Gothóni, som arbetat som sjukhusteolog i decennier känner till känslan.

”Det är helt mänskligt. Alla har vi knutar i våra liv. I arbetssammanhang lönar det sig att säga att i dag är krafterna på upphällningen. Också under en arbetsdag kan det hända mycket som är påfrestande. En döende patient som inte kommer till ro. En psykiatrisk patient som suger krafterna ur en.”

En god yrkesutövare försöker ju inte sammanbitet vara vänlig.

Även när det gäller att orka hjälper det att lyssna på sig själv och förstå att alla har rätt att vara barmhärtiga mot sig själva. Det lönar sig inte att ha samvetskval och tänka att man är lat eller dålig.

”Inte biter ju en god yrkesutövare ihop tänderna i ett försök att vara vänlig. Människor noterar kroppsspråk och märker lätt om miner och gester inte går ihop med orden.”

När de egna krafterna sinar räcker det med vanlig artighet. Raili Gothóni påpekar att en stadig stol har fyra ben. På samma sätt borde var Och en ha något utöver jobbet som berikar livet. Om ett ben inte håller klarar man sig med de övriga.

”Men om man har bara ett enda ben kvar, arbetet, kan bottnen falla ur hela tillvaron om det viker sig.”

Text Merja Perttula, illustration Pia Holm