– Det är en normal mekanism: psyket kräver att allt processas på samma gång.
Under coronaepidemin har mycket stressat vårdpersonalen. Brist på skyddsutrustning har varit psykiskt tungt. Många har oroat sig för att själva smittas och för att smitta ner sin familj. Osäkerhet och ändrat arbetssätt har inneburit extra press.
Också beredskapslagen ökade belastningen. Förordningen gav tillfälligt arbetsgivare rätt att avvika från semester-, arbetstids- och arbetsavtal och det gjorde att många undrade hur de skulle orka.
Vid kris går man igenom olika skeden – chock, reaktion, bearbetning och anpassning. Nu kom chocken plötsligt. Ännu i februari planerade vi utlandsresor. I slutet av mars stängdes Nyland ner.
Nummelin säger att det är naturligt om man i reaktionsskedet upplevt mycket starka känslor.
– Då syns skillnaderna i hur människor hanterar stress. De som känt trygghet kan diskutera sig fram till hur man går vidare. De inser också när de är stressade, trötta och har fått nog.
All stress är heller inte av ondo, i lämpliga doser kan den aktivera och göra en ivrig.
– Vid kris får man stressen under kontroll genom att prata om vad man känner, ge utlopp för känslor och dela information.
Det är viktigt att inte ta med sig arbetsproblemen hem utan kunna ladda ur sig på jobbet eller i företagshälsovården.
Om krafterna var begränsade redan före krisen och belastningen varar länge, så går man på övervarv i reaktionsskedet, ger utlopp för retlighet och rädsla. Men kan man ta igen sig på fritiden och sova ordentligt så släpper spänningen.
– Den som inte lyckas gå ner i varv i tid kan få kraftiga symptom på ångest, tappa sugen, lamslås och bli deprimerad.
Hela personalen kan bli utmattad.
Detsamma kan drabba hela personalen. Om tryggheten rubbas börjar fler gå på övervarv eller blir uppgivna. Också kollektivet reagerar med starka reaktioner och jakt på syndabockar. Det skapar konflikter.
Under kris behöver personalen trygghet och kontroll. Det kräver att man förutser skeenden och behandlar problem.
Men under coronakrisen var det svårt att till exempel förutse behovet av skydd. Krisen överraskade till och med statsmakten. Stressen blev långvarig.
Förmän och ledarskap är viktiga vid kris. Ju större kris, desto större informationsbehov. Också när det inte finns något mer att berätta är det bra att säga det.
Förmän bör lyssna på personalens bekymmer. Om man inte möter svårigheterna kan personalen inte utvecklas.
– Man måste kunna prata om sådant som man brukar tiga om.
Det gäller att prata om sådant som man brukar tiga om.
Vid kris ska man försöka lösa ett problem åt gången, men en förman ska kunna säga vad vi löser nu och vad vi återkommer till. Man lever i nuet.
– Det räcker att man orkar för stunden, just i dag.
Om den psykiska belastningen verkar bli för stor bör man hellre söka hjälp för tidigt än för sent.
Nummelin uppmanar arbetarskydd, personaladministration och företagshälsovård att bereda sig på senare reaktioner.
– Man kan kämpa länge, men när hotet är över eller semestern börjar, då kommer urladdningen. Psykisk och fysisk trötthet slår till med fördröjning.
Tarja Nummelin: Hallitse stressiä. Tunnetaidoilla irti paineista, Atena 2020.
Vänlighet hjälper oss att orka
- Var rejäl. Hälsa, var vänlig. Lämna ingen ensam. Alla har ansvar för atmosfären på arbetsplatsen.
- Red ut problemen om du sårat någon. Be om ursäkt. I krissituationer blir människor lätt stötta om en, som går på övervarv, säger något för rent ut. Den sårade har rätt och skyldighet att få en pratstund. Motparten bör lyssna.
- Rigga upp en ”känslomätare”, till exempel en blädderbok, i kafferummet och skriv upp vad ni lyckats med och vad som irriterat. Gå igenom det varje dag eller varje vecka, diskutera vad ni lyckats med och vad som måste förbättras. På det sättet får också förmännen veta hur personalen mår.
- Skapa ett ställe att tanka krafter på, till exempel med sloganer som hjälper en att orka kämpa, men skriv också upp tack, vitsigheter och tänkvärda ord.
- Kom redan i förväg överens om hur ni gör om en arbetskamrat blir överbelastad. Då kan man vänligt säga ”Dags för paus?” eller ”Nu andas vi lite”.
- Vik lite tid för pausgymnastik under arbetsdagen.
Text Ulla Ojala
