Millariikka Rytkönen: Vårens önskelåtar

Tipsa mig om låtar för vårens arbetsmarknadsförhandlingar, skriver Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.

”Mun täytyy kävellä näin”, jag måste gå så här, sjöng Anssi Kela redan fjärde gången i radion under ett och samma dygn. Jag var nybliven barnmorska och insåg att min egen förlossning redan hade räckt väldigt länge. Hitlåten sommaren 2001 fyllde förlossningssalen och i min smärtbubbla lyssnade jag på Kelas utvecklingshistoria. Låten grävde sig djupt in i känslominnet och fortfarande när jag hör de första takterna fylls ögonen med tårar och jag känner tacksamhet över att allt till slut gick bra.

Också Lordis Hard Rock Hallelujah påminner mig om något mycket mer tänkvärt än Finlands första eurovisionsseger. Jag behöver bara höra den första takten för att vara tillbaka på nattskift i den där förlossningssalen.

Reklam (texten fortsätter här nedan)
Reklam

Vintern 2018 hörde jag gång på gång Nothing’s gonna stop us now när jag körde längs motorvägen. Jag var på väg till avtalsförhandlingarna och musiken gav kraft och fick adrenalinet att pumpa, så att jag modigt och beslutsamt satt vid förhandlingsbordet när jag kom fram.

På Titanic berättas det att passagerarna fick lyssna på lugnande musik på däck under räddningsoperationen, ända tills fartyget sjönk. De små trumslagarpojkarna hade också en strategisk uppgift i det amerikanska inbördeskriget. Georg Malmstén, den finländska schlagerns fader, berättade för sin del att han ”först under kriget till fullo insåg vilken enorm kraft det finns i musik och sång. Jag talar inte om propagandasånger, de är ett kapitel för sig, utan om sånger som för ett ögonblick kan få oss att glömma den dystra, kalla verkligheten”, lär han ha sagt.

Jag misstänker att många tehyiter använder musiken som känslokanal i arbetet. Den ger oss kraft, tröst och stöd, förenar och hjälper oss att ge utlopp för olika slags känslor. Musiken aktiverar vårt oxytocinsystem och man vet att den ökar människors tillit och umgänge.

Musik är av betydelse också för dem som vi betjänar. Docent Teppo Särkämö har exempelvis konstaterat att musikens betydelse och påverkan kvarstår också hos patienter med långt framskriden Alzheimers. Han uppmuntrar oss att pröva att använda musik i all vård av minnessjuka när det bara är möjligt.

Själv rekommenderade jag dem som deltog i mina förlossningsförberedelsekurser att sammanställa en egen spellista för det avgörande ögonblicket och fortfarande finns det stycken som påminner också mig om födelsens under och om stunder i jobbet som jag fått dela med andra.

Musiken är alltså både medicin och osynligt vapen, ja mycket mer än bara musik.

Nu har jag en bön till dig: tipsa mig om en låt att ha på spellistan under nästa förhandlingsomgång. Vad månne det blir för låtar på vår gemensamma spellista –

musik som ger kraft, mod och vilja att få till stånd ett eget kollektivavtal för social- och hälsovården, slopa konkurrenskraftstimmarna och genomföra ett lönejämställdhetsprogram.

Reklam
Reklam