Eliisa är hälsovårdare på Kökar: ”Här hjälper det med kreativ galenskap”

"Inte en enda dag vill jag vara utan", säger Kökars hälsovårdare Eliisa Lintunen, fast hon först tänkte att hon inte åker till en ö som ligger långt borta från allt.

Image text
Öns ögonsten. Saga Sundström har kommit på kontroll til hälsovårdare Eliisa Lintunen med sin mamma. Bild: Pasi Leino

Hälsovårdare Eliisa Lintunen, 57, sticker sig in på posten. Blodproverna måste föras dit före två på eftermiddagen, så att de hinner med färjan till Mariehamn för analys.

Eliisa är hälsovårdare i Kökar skärgårdskommun och det präglar mycket. När man befinner sig långt från allt är arbetet självständigt och omväxlande. Arbetskamrater finns egentligen inte.

”Jag brukar vara den som är först på plats i nödsituationer. Helikoptern kommer en bit efter mig.”

En solig höstdag får man i lugn och ro köra längs de röda vägarna som är typiska på Åland. Kökar tystnar i augusti när turisterna åker i väg och skolorna börjar.

Vinden rufsar till håret när man stiger ur bilen. ”Här blåser alltid”, säger Eliisa.

Från posten är det inte långt till hembesöket i ett rött trähus. Öns hälsovårdare för en medicindosett till Sundbergs en gång i veckan.

Helge Sundberg har problem med tänderna. Han har doppat en bomullssticka i kamfer och trycker den mot tandmellanrummet. Den godmodige mannen kravlar sig på fötter i kammaren och försäkrar Eliisa att han ska ringa tandvården nästa dag.

”Helge tror på kamfer”, säger hans fru Vieno Sundberg.

Eliisa lovar ta med sig tidningen Koti ja puutarha nästa gång. De pratar en stund om äppelskörden som ser riktigt fin ut. I paret Sundbergs trädgård lyser äpplena granna och hänger förvånansvärt tätt. Smaka får man också.

”Jag har blivit väldigt varmt mottagen. Så här hjärtliga människor har jag inte träffat någon annanstans”, konstaterar Eliisa.

Hennes mottagning ligger i ett rött trähus, så typiskt för Kökar. En landskapsmålning står lutad mot väggen i mottagningsrummet. Det är tack för god vård. Många bildkonstnärer trivs här ute.

Läkaren Mogens Lindén besöker Kökar en gång i månaden. Eliisa säger att han är hälsovårdarnas stöd och beskyddare, en viktig förkämpe.

För Eliisa börjar femte arbetsåret på Kökar snart, och här bor hon varannan vecka: jobbar en vecka och har sedan en vecka ledigt. Under arbetsveckorna är Eliisa fast med jobb hela tiden. Den egentliga arbetstiden slutar klockan 16, men efter det har hon jour. På  telefon når man henne alltid, till och med på toaletten.

Ledigheterna tillbringar hon i sitt egentliga hem i Åbo.

”Jag är en stadsmänniska, så arrangemanget passar mig fint. Jag njuter när jag med jämna mellanrum får åka till torget i Åbo och titta på människomyllret.”

Eliisa alternerar med kollegan, hälsovårdare Silja Hongisto, varannan vecka. Också hon bor på fastlandet under lediga veckor.

Mottagningen har fått ovanligt besök: en bebis! Saga Sundström som lugnt betraktar sin omgivning verkar inte bry sig det minsta om fotografens kamera. 9-månader gamla Saga var först i en babyboom, vars like man inte upplevt här på åratal. Hon är äldst av öns tre bebisar.

”Hon har nog blivit väldigt beundrad här”, säger Sagas mamma Daniela Hellström.

Kretsarna verkar ganska små på Kökar: Daniela är mammaledig från jobbet som barnträdgårdslärare på daghemmet och öns daghem ligger bakom en mellanvägg i samma byggnad där Eliisa har mottagning.

Det knackas på mellandörren i båda riktningarna. Eliisa dricker gärna eftermiddagskaffe men den som finns på daghemssidan om hon bara hinner – båda arbetar ensamma.

På daghemmet finns för närvarande två barn. Fotografier på väggarna visar att antalet barn minskar från år till år.

Grundskolan på Kökar har ett tiotal elever. För gymnasium och andra fortsatta studier måste eleverna åka någon annanstans.

När Eliisa började jobba på Kökar fanns här ingen butik, utan livsmedel måste beställas med färjan från Sottunga – och det fungerade också bra. I dag finns det matbutik på ön.

När telefonen ringer blir det snabbutryckning. Eliisa rafsar åt sig sin tio kilo tunga ryggsäck och sätter en lapp på dörren till mottagningen: Akut utryckning. Sådana gångar är det bara att lämna allt annat.

Uppgifterna är av alla slag. ”Man vet aldrig vad som väntar när man kommer fram”.

Eliisa uppskattar att öns befolkning fyrfaldigas om sommaren. I somras fanns det rekordmycket fästingar, och de går inte alltid att få bort på egen hand. Folk i sommarstugorna kan också skada sig till exempel på motorsåg. De första sommargästerna kommer till sina stugor redan till påsk. Dessutom anländer många hit med båt. En typisk olycka är att någon halkat på klipporna med benbrott som följd. Det händer att någon brännskadas under matlagning i små utrymmen. Eller att cyklister faller och slår sig.

”En gång fick jag sköta en hund som blivit biten av en huggorm. Jag letade rätt på en åder och satte hunden i dropp enligt veterinärens instruktioner, så att den kunde transporteras till eftervård. Hundar har jag skött flera gånger. På Föglö fick jag en gång till och med ge insulin.”

Den som till exempel fått en infarkt eller ett svårare benbrott skickas till sjukhuset i Mariehamn. Beroende på situation sänds patienter för fortsatt vård med helikopter, sjöbevakningsbåt eller färja.

Färjan är långsammast. Resan från Kökar till Långnäs räcker två och en halv timme och turerna går sällan. Med sjöbevakningens båt räcker färden 45 minuter när vädret är fint och med helikopter tar den cirka tjugo minuter.

Men ofta är man tvungen att vänta på transport i timtal. I skärgården är man beroende av vädret – det är inte alltid en helikopter kan landa.

”Fyra fem timmar är lång väntetid till exempel med en cancerpatient med smärtor. För länge sedan brukade jag ibland sjunga snapsvisor på bryggan med patienterna medan vi väntande på transport.”

Det gäller att förbereda transporten redan i hemmet eller på olycksplatsen. Bärhjälp hör man sig för om hos sjöbevakningen eller frivilliga brandkåren. Hälsovårdarens arbetsbil är en rätt liten Hyundai med en mängd attiraljer. Till utrustningen hör bland annat bår, men en liggande patient ryms inte riktigt in i bilen. Ibland transporteras patienten med familjens egen bil om det går att fälla ner ryggtöden till lämplig nivå. Ibland ringer man efter taxi.

”Patienten åker vid behov härifrån i dropp, medicinerad och med såren sydda, så att transporten kan ske tryggt. Här gäller det att ha kunnandet i skick och vara beredd på allt.”

Det Eliisa avser är att man ska ha genomgått kurs i läkemedelsbehandling.

Kreativ galenskap hjälper också. När Eliisas arbetsbil en gång började krångla hämtade hon en elcykel i hamnen, kopplade en släpvagn till den och åkte så.

”Pojkarna på sjöbevakningen skrattar fortfarande åt det ibland, men här är det till hjälp om man är lite galen. Jag drömmer nog om bil med fyrhjulsdrift när vintern kommer.”

Sjukskötarna och hälsovårdarna i skärgården gör ett unikt arbete även i internationellt perspektiv. Lektor Anna Lundberg vid Högskolan på Åland arbetar med en doktorsavhandling om det för Umeå universitet. Målet är att reda ut vilka uppgifter en sjukskötare i skärgården har och de kliniska beslut de kräver. Också Eliisa har blivit intervjuad för doktorandundersökningen.

Förutom Kökar har också Brändö, Föglö och Sottunga skärgårdssjukskötare. Enklinge och Kumlinge delar på en.

Ibland funderar Eliisa nog på hur tryggt det är att arbeta ensam, fast inget värre hittills har hänt.

”Ansvaret kunde beaktas bättre i lönen. Det här är tungt både fysiskt och psykiskt. Grundlönen är ca 2 900 euro, det är bara 50 euro mera än sjukskötare får i Mariehamn”, säger Eliisa. 

Ibland konsulteras läkare för beslut. I nödsituationer görs lägesbedömningar tillsammans med nödcentralen.

”Ändå rekommenderar jag det här jobbet för alla som vågar. Skärgårdsborna uppskattar sin hälsovårdare och här har man möjlighet att utvecklas enormt i arbetet. Själv älskar jag det. Inte en enda dag skulle jag vilja avstå från.”

Till hälsovårdarens rutiner hör läkemedelsbehandling i det intilliggande servicehemmet Sommarängen. Vissa boende träffade Eliisa redan medan de var kvar i egna hem.

En av dem är Viola Engdahl, som Eliisa står tätt intill och pratar med. De verkar tala om katter igen. Viola blev tvungen att avstå från sin katt när hon flyttade till servicehemmet och saknaden svider fortfarande. Också Eliisa erkänner att hon är galen i katter. Hemma i Åbo har hon två.

I bokhyllan på äldreboendet finns Ulla-Lena Lundbergs romaner och välkända Stormskärs Maja av Anni Blomqvist. Lundberg är kanske den mest berömda person som fötts på Kökar och Is hennes mest omtalade roman, med anknytning till hennes familjs historia. Lundbergs far var präst på Kökar, men drunknade, och hon skriver ju på svenska som nästan alla öbor talar.

”Jag börjar alltid prata svenska med en ny patient. Ibland hör jag att nu kan jag gå över till finska”, säger Eliisa.

Skärgårdsbor tyr sig inte nödvändigtvis så lätt till hälsovården.

”Många är lite envisa. Här har man lärt sig att klara sig själv, en inställning som man fått med modersmjölken. Först i yttersta nöd ringer man.”

Det krävs ibland både diplomati och övertalningsförmåga av hälsovårdaren.

”Här arbetar man med sin personlighet och yrkeskunskap. Jag har svårt att föreställa mig att man skulle kunna arbeta med det här utan att bjuda på sig själv och jag tycker om att gå omkring och prata med folk.”

Människor klarar sig på egen hand annars också, säger Eliisa. ”Man jagar, skjuter sjöfågel och fiskar och här finns gott om kor och får.”

”Lokalbefolkningen använder gårdsnamn på tal om platser. Där har jag haft en hel del att lära mig.”

Eliisa är inte född i skärgården. Rötterna finns i Nokia, i Tavastland. Hon studerade till sjukskötare i Tammerfors och till hälsovårdare i Tavastehus. Till skärgården kom hon efter en annons i Aamulehti, man sökte en vårdare till Föglö. Det var fadern till hennes barn som för länge sedan fick syn på annonsen.

Sedan dess har hon arbetat på flera av Kökars grannöar och cirka tio år i Mariehamn, som hon kallar sitt hjärtas stad. En period arbetade hon på studenthälsan YTHS och som skolhälsovårdare i S:t Karins.

Till Kökar kom hon när det behövdes en vikare, då ordinarie hälsovårdaren hade skadat foten.

”Det fascinerande med skärgården är att varje ö har sin särprägel, ända ner till växtligheten.”

Den egentliga arbetsdagen är över. Klädd i röd badkappa rattar Eliisa bilen ner till stranden vid Havspaviljongen. Om sommaren är det en av Kökars tre, livliga gästhamnar, men nu syns ingen till.

Hit kör Eliisa ofta direkt efter jobbet för en kall simtur. Bryggan har bra trappa och platsen är lagom lugn. Termometern visar att det är 14 grader i vattnet.

”Det kalla vattnet svider härligt i skinnet. Man kopplar av. Jag behöver inte ens bastu.”

Om kvällarna trivs Eliisa hemma. Hon har en hyreslägenhet i kommunens radhus och i den bor också kollegan Silja varannan vecka. Kommunal hyreslägenhet på Kökar betyder stor tvårummare med öppen spis, bastu och havsutsikt. Öns höga elpris beskärmar Eliisa sig lite över, hyran är 500 euro.

”Mitt arbete är så socialt, att jag inte just saknar sällskap om kvällarna. Jag lyssnar på ljudböcker och tittar på serier. Ibland är jag kattvakt åt ett ungt par.”

Med barn eller barnbarn talar Eliisa nästan dagligen i telefon. Hon har sex barnbarn och sextetten har mormodern tatuerat på sin hud i form av sex små fåglar.

”De är ljuset och energikällan i mitt liv, fast jag vanligen är alldeles slut efter att ha träffat dem. När man bor så här avsides är det viktigt med goda relationer till barnen, det bär en också över svåra stunder i livet.”

Kökar

  • Finlands näst minsta kommun, belägen i Ålands yttre skärgård.
  • Invånare 224.
  • Färjeresan från Långnäs till fasta Åland räcker 2,5 timmar. Lika länge tar det att åka till Galtby i Korpo.
  • Hälsovården sköts av Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) som lyder under Ålands landskapsregering.
  • Hälsovårdaren arbetar vardagar kl. 8–16. Jouren fortsätter till kl. 24. Efter det kan uppdrag förmedlas via nödcentralen. I veckosluten har man jour kl. 8–24, också efter det kan det komma uppdrag via nödcentralen. Utryckningsersättningen är 200 euro kl. 24–8.

Artikeln publicerades i nr 11/2021 av Tehy-tidningen. Du kan läsa hela tidningen på svenska här.