Fungerande team

Vårdarbete är i bästa fall paradexempel på fungerande teamwork. Och i värsta fall något helt annat.

Är vårdarbete teamwork? Svaret beror på hur man definierar det. Man kan avse allt arbete som kräver flera människors insats, men i snävare bemärkelse fylls kriterierna först när alla i gruppen är självständiga beslutsfattare med möjlighet till kreativa beslut.

– Hierarki och klara medicinska direktiv medför begränsningar i vårdsektorn, men i enskilda patientfall är kreativitet ofta på sin plats, säger Maj-Lis Kärkkäinen, arbetshandledare och doktor i vårdvetenskaper.

Teamtänkandet är nu inne i ett brytningsskede i vården. Olika former är i bruk och planeras.

Annons
Turvan mainos.
Annonsen slutar här
Annons
Turvan mainos.
Annonsen slutar här

– Målet bör vara att arbetet organiseras så bra som möjligt, att allas röster hörs och arbetet fördelas någorlunda jämnt.

En trend är att slopa närmaste förman. Avdelningsskötaren blir servicechef eller serviceansvarig, förmannens ansvarsområde utvidgas. Avsikten är att skapa nya team, men ett problem kan vara att teamledaren saknar förmansbefogenheter och att ledningsuppgifter inte upptas i kollektivavtal. Gruppmedlemmarna blir själva tvungna att definiera sina arbetsområden och vem är förman? Vem tar man kontakt med när man blir sjuk?

Maj-Lis Kärkkäinen menar att gruppledare bör ha tillräcklig makt också för att vårdarbetet ska behålla hög etisk standard.

– Även om människor vill väl måste etiken betonas.

Teamen har kommit för att stanna och mycket är bra. Vi behöver varandra för att alla ska kunna utvecklas. Särskilt bra fungerar team när man vill utveckla arbetet och samarbeta multiprofessionellt.

Maaretta Tukiainen som är förändringscoach talar om gruppintelligens, att gruppen är mer än summan av sina delar.

– Förändringarna i arbetslivet berör alla. Ju mer komplicerade arbetsuppgifterna blir och ju längre tekniken utvecklas, desto viktigare är samspelet. Gruppintelligens ger alla trygghet. I bästa fall inser den enskilda sina styrkor och bearbetar sina svagheter. Med andras hjälp lär man sig tåla förändring.

Tukiainen menar att självständighet i vården innebär att arbetstagarna tar egna initiativ och vågar föreslå nya arbetssätt. Den psykologiska tryggheten är viktig, så att man kan vara sig själv och inte är rädd att föreslå ändringar. Att pröva sig fram och tillåta misstag hör också hit.

Av största vikt är att diskutera den gemensamma linjen så att alla förstår sin roll.

– Det magiska ordet kunde vara Hur: Berätta hur du gör! Den vägen kunde alla lära av alla.

Tiden för gemensamma diskussioner har minskat i vården.

– Ju större personalomsättning, desto mer tid måste reserveras för möten och diskussioner. Annars uppstår missuppfattningar.

Arbetsplatser där man regelbundet håller avdelningsmöten fungerar bra. Kan man tala om vad som helst går det också att ta upp svårare saker.

Maj-Lis Kärkkäinen som har rett ut problem på många arbetsplatser betonar vikten av klara strukturer för gruppverksamhet. Alla ska veta vem som leder ett team, var olika frågor behandlas och hur man vet att man gjort sitt.

– Alla ska också ha en relation till förnyelsen, människor ska inte tas med bara på grund av sin position.

Det krävs faktiska möjligheter att påverka. Människor blir frustrerade om de föreslår förbättringar och förslagen sedan torpederas.

Maaretta Tukiainen påminner även om vikten av att vara konstruktiv.

– Det tar lika lång tid att uttala sig hövligt som burdust.

Och ta en bit i taget, till exempel så att alla en vecka går in för att hälsa på varandra. Nästa vecka funderar man över effekten. Nästa steg kan vara att föra fram kritik positivt, sedan granskar man verkan av det. Därefter kan man lyfta fram sånt som sopats under mattan och behandla det konstruktivt. Och om något inte fungerar försöker man på ett annat sätt.

– Det är kärnan i all förändring.

Ojämn arbetsfördelning är en allmän orsak till konflikt.

– Jag får ständigt höra om team som skulle fungera ifall alla gjorde sitt jobb, säger Maj-Lis Kärkkäinen.

I vården tänker man ofta att alla är lika. Men någon kan arbeta passionerat, fortbilda sig och vara med om att utveckla arbetet, medan andra litar på sitt grundkunnande och tycker det räcker att få pengar på kontot på lönedagen.

– Det är bra med bonus till den som ivrigt deltar i utvecklingen – bara belöningsreglerna är klara.

Ofta är vissa personer alltid beredda att gå med i en ny grupp, men också de som håller låg profil borde fås med.

– Gruppledare bör fråga sig om man bara godtar ett visst slags tänkande eller om några favoriseras, säger Maaretta Tukiainen.

Maj-Lis Kärkkäinen anser att en av gruppledarens viktigaste uppgifter är att finnas till hands och åtgärda problem som måste lösas.

Men, säger hon, teamwork löser inte personalbristproblem.

– Självgående hemvårdsteam fungerar bra när de får arbeta på eget sätt och i egen takt, men lassar man till exempel vid sjukdomsfall andras uppgifter på en enskild arbetstagare blir arbetsdagen ändå kaotisk.

 

Höj gruppintelligensen

  • Öka din självkännedom. Vad gillar och ogillar du i arbetet? I vilka situationer är du bäst? Vad är svårt? Vad gör dig motiverad? Hur vill du utvecklas?
  • Vilka egenskaper har medlemmarna i din grupp? Vad gör ni olika? Fråga varför andra gör som de gör. Vad kunde ni lära av varandra?
  • Ta ansvar för det du gör. Arbeta självständigt inom ditt ansvarsområde. Lyssna på respons. Stöd andra.
  • Måna om öppen och konstruktiv interaktion. Säg tack, var ­empatisk.

Text Merja Perttula, illustration Johanna Sarajärvi