Att förstå sin grundläggande uppgift är inte nödvändigtvis självklart. När man för några år sedan frågade amerikanska sjukskötare i vems tjänst de ansåg att de stod svarade många att de bistod läkarna.
– Då har man kanske inte insett vilken sjukskötarens grunduppgift är. Forskarna hade förväntat sig att sjukskötarna skulle svara att de fanns till för patienterna.
Att ha yrkesstolthet innebär att man vill utföra sina arbetsuppgifter väl och försöker höja yrkeskårens profil. Det innebär också att man uppskattar och stöder sina kolleger. Så är det inte alltid.
– Vi håller just på med undersökningar som visar att kolleger inte stöds särskilt väl och det gäller särskilt yngre arbetskamrater, för de som är mer erfarna kan tycka att de också hade svårigheter i början. Anmäler man å andra sidan fel som en kollega har gjort kan man få lida för det.
Så borde det inte vara. Den som anmäler fel borde aldrig klandras och man borde inte heller knota över att en kollega börjar studera. Upplever man andras utveckling som något negativt har man en självisk yrkesbild.
Sjukskötare är ett av världens mest internationella yrken.
Också förmannens inställning är viktig. Tyder den på sann yrkesstolthet? I synnerhet för unga arbetstagare är förmän rollmodeller och de borde kunna ge sina underlydande både upplevelse av att lyckas och känsla av trivsel.
Leino-Kilpi menar att en förman bör ge positiv respons också för umgänge med patienter och etiskt arbete – inte bara för effektivt utförda uppgifter. Och stärk gemenskapen till exempel med gemensamma kaffestunder då och då.
Sjukskötare borde bli bättre på att "lyfta sin egen svans", anser Helena Leino-Kilpi. Yrkesstoltheten kan stödas med priser, erkänsla, utvecklingsdagar, större synlighet överlag.
– Skriv till tidningar, ställ upp i tv-program. Till exempel på tv syns representanter för vårdyrken sällan och den offentliga bilden färgas av klagomål över allt man inte hinner med. Sådant vittnar inte om yrkesstolthet.
Helena Leino-Kilpi stöder bättre avlöning. Och att höja profilen är särskilt viktigt inför vårdreformen, nu när man diskuterar vem som är bäst lämpad att leda vårdområden.
Utbildning och framgång är viktiga för yrkesstoltheten, men inte ens fortsatta studier ger alltid en bättre position. I andra länder är avancemangsmöjligheterna fler.
Enligt Leino-Kilpi var det också olyckligt att avstå från specialsjukskötartiteln, för nu finns det inte längre något som signalerar att man är specialisad, såsom fallet är till exempel för specialistläkare.
I allmänhet uppskattar finländare vårdyrken, men fastän läkare, sjukskötare och barnmorskor placerar sig i toppen på listor över yrken som folk uppskattar kunde vårdarna framhäva sig själva mer. Sjukskötaryrket är ju ett av världens mest internationella yrken och har stor samhällsbetydelse. När man säger att man är sjukskötare ger det positiva associationer nästan var som helst i världen.
Själv har Leino-Kilpi avancerat från sjukskötare till professor och hon är inte bara chef för vårdvetenskapliga institutionen utan också hedersdoktor. Dessutom har hon en bitjänst som överskötare på ÅUCS och deltar i internationellt samarbete. Hur höjde hon sin profil?
– Jag har alltid varit väldigt nyfiken och till all lycka har jag haft oerhört bra förmän. När jag som ung arbetade på intensivvårdsavdelningen vid ÅUCS kirurgiska klinik frågade jag om jag kunde få bara natturer en tid, så att jag fick möjlighet att ta en kurs i statistik vid universitetet. Det gick bra och var avgörande för min yrkesstolthet.
I över tjugo år har läkare varit hennes närmaste arbetskamrater. Något glastak har hon inte upplevt, men på universitetet har hon nog fått förklara vad vårdarbete är och varför det är viktigt. Och kanske hennes yrkesstolthet har ökat när hon försvarat sin yrkesgrupp.
– Vid sidan av alla vetenskapliga meriter är jag sjukskötare och i internationella sammanhang framhåller jag alltid att jag också är sjukskötare.
Tänk om också du skulle försöka visa lite mer yrkesstolthet?
Text Emmi Oksanen Illustration Pia Holm
