Överpresterare går på tills krafterna tryter och livsglädjen försvinner. Lär dig ge akt på varningssignalerna.
Ju mer du gör, desto bättre är du. Du vill inte visa dig trött, då kan andra tycka att du är svag och dålig. Du känner dig otillräcklig fast du är effektiv och kunnig.
Känns det bekant? Har det slagit dig att du kan ha ett överdrivet prestationsbehov? Du hör kanske till den stora gruppen överpresterare.
Heidi Holmavuo, tidigare akutvårdare och författare till en bok om överpresterande, säger att det är ett stort problem i social- och hälsovården.
– När resurserna är små och en kollega insjuknar finns det alltid någon som ställer upp. I den här sektorn har många också korttidsjobb och de kan överprestera av rädsla för att avtalet annars kanske inte förlängs.
I och för sig är det bra att prestera. Man får saker gjorda, studerar och gör sitt jobb ordentligt, man planerar för framtiden och är beredd på press för att nå målen. Men det har blivit en trend som man följer också när konsekvenserna är dåliga.
– Tidvis måste alla överprestera, men man ska veta var gränsen går. Några orkar mer än andra. Avgörande är att lyssna på kroppen och förstå när det är dags att ta det lugnare.
Många överpresterare har vuxit upp med föräldrar som varit prestationsfixerade och karriärinriktade. Att klara sig har uppskattats.
Eller så har det motsatta gällt. Föräldrarna har varken brytt sig eller satt gränser och då har barnet tänkt att jag ska visa dem!
I arbetslivet anses överpresterare flitiga och produktiva. Berömmen duggar tätt när arbetet löper och resultatet är pålitligt. Risken för överprestation hotar särskilt människor som är hyggliga och omsorgsfulla. De gör också andras jobb utan knot och sträcker sig till det yttersta.
– Fast man tog dubbla arbetsskift i går gör man det i dag igen, trots att det rimligtvis är någon annans tur nu, konstaterar Heidi Holmavuo.
Om den som fordrar mycket av sig själv är dominerande kan följden bli kritik och krav på att jobbet görs enligt den personens regler.
– Att kontrollera andra kan ge en känsla av trygghet, men bottnar i ångest och missnöje.
Överpresterande kan först verka ge god utdelning, men präglar småningom prägla allt man gör.
– Om en person hela tiden befinner sig i alarmtillstånd blir följden hjärtklappning, sömnlöshet och huvudvärk. Risken för hjärt-kärlsjukdom och hjärtinfarkt ökar, men de största effekterna är emotionella. Livsglädjen försvinner, säger Holmavuo.
Också om vilopulsen är hög anser överpresteraren det normalt. Det hjälper inte att äkta hälft och arbetskamrater gång på gång säger att det är dags att slå av på takten.
– På arbetsplatsen löner det sig absolut att föra saken på tal. En förman upptäcker inte nödvändigtvis tecken på trötthet. Då måste arbetskamraterna ingripa.
Heidi Holmavuo föreslår att man vänligt frågar hur personen mår: ”Är allt bra med dig, du har verkat sliten och irriterad den sista tiden.” Har det ingen effekt är det dags att tala med förmannen.
– Det är inte att skvallra utan att bry sig. Jag känner till fall där man kunnat minska en överpresterande persons arbetsbörda genom samtal. En förman har ansvar för att personalen mår bra. Men man kan inte ändra en människas sätt att leva om personen inte själv förstår att slå av på takten.
Människor har olika prestationsnivåer. Någon saknar motivation, bryr sig inte och låter andra sköta belastningstopparna.
Överpresterare är raka motsatsen.
– Båda fungerar på ett oroväckande sätt, så målet är att försöka hitta en medelväg, säger Holmavuo.
Då drar man nytta av sina styrkor och gläds över resultaten, men kan också be om hjälp utan att anse sig sämre för det.
Problemet berör både kvinnor och män, men särskilt män verkar behöva stanna upp för att ändra kurs. Det kan ske på grund av allvarlig sjukdom, utmattning eller relationskris.
Om situationen ännu inte tillspetsats kan man börja med små förändringar. Sluta skriva listor och planera allt i detalj. Efter jobbet är det klokt att vara ledig. På semestern behöver man inte ha program varenda dag.
– Låt någon annan besluta om din tidsanvändning en dag i veckan. Och se om du kan skjuta upp disken eller städningen när du är trött. Är svaret ja är du på rätt väg.
Heidi Holmavuo är numera författare och journalist och tillsammans med Marisa Kainulainen har hon skrivit boken Miksi suoritamme? Tidvis har hon också haft sjukskötarmottagning.
– När jag ser på kolleger märker jag att många presterar på gränsen till sin förmåga. Många mår dåligt, är frustrerade och trötta och det spiller över på nyutexaminerade som brinner för arbetet.
Hon förstår missnöjet. Det bottnar i knappa resurser och brist på uppskattning, vilket syns på lönen.
– Ändå önskar jag att människor tog hand om sig och försökte hitta glädje i livet. Det är aldrig för sent att lyssna på sina drömmar.
Marisa Kainulainen och Heidi Holmavuo: Miksi suoritamme? Fitra 2018.
