Som barnmorska har jag aldrig blivit tillfrågad om jag gjort abort, haft livmoderhalscancer, blivit våldtagen eller sexuellt utnyttjad. Jag har inte varit tvungen att svara på frågor om egna gynekologiska sjukdomar, men väldigt ofta har jag i födelseögonblicket fått frågan om jag själv har barn.
Under min första förlossningssalsperiod var handledaren en fantastisk barnmorska som varit med länge. Hon berättade att hon var barnlös och att frågan fortfarande smärtade, på tröskeln till pensioneringen. Att få frågan om egna barn gjorde ont och för att lättare komma undan hade hon tagit för vana att svara att hon var mamma. Föderskor antog ofta att en god barnmorskas professionalitet var förknippad med moderskap.
Temaveckan för oönskad barnlöshet, de barnlösas Simpukka-vecka, infaller i år 4–10 maj och den 9 maj, dagen före mors dag, är det de barnlösas lördag. ”Vad är en familj” är veckans tema, vilket för fram hur skiftande familjebegreppet är – med skillnader både mellan att vara en familj och en barnfamilj och mellan att bilda familj och bilda barnfamilj. Det finns inte barn i alla familjer.
Jag ser dig och din smärta. Du är i mina tankar.
Många av oss yrkesverksamma jobbar både på de barnlösas lördag och på mors dag. Veckoslutet kan vara tungt för dig, så till dig som kanske oroar dig över att arbeta då, vill jag säga: Jag ser dig och din smärta. Du är i mina tankar.
Vi utför vårt arbete mitt i allt detta. Med vår smärta. Förhoppningsvis har varenda en under svåra arbetsdagar ett kafferum, där vi kan andas ut, ta av oss professionalitetsmasken och vara oss själva en stund. Med smärta och allt. Måtte det då finnas annat än gårdagsbullar och illasmakande karameller från nån resa till Kanarieöarna i kafferummet. Och någon kollega som vågar möta din blick.
