Första timmen i operationssalen är bråd för en anestesiskötare, säger Marko Saarinen. Foto: Pekka Fali

Alltid beredd på det värsta

Marko Saarinen njuter, när operationssalens teamwork fungerar och liv räddas.

Anestesiskötaren Marko Saarinens, 50, jourtelefon har varit tyst hittills i kväll. Om den ringer måste Marko på en halvtimme stå klar på arbetsplatsen vid Uleåborgs universitetssjukhus, alltså beredd att ta emot en patient i operationssalen på Oys.

Jouren är frivillig. Marko njuter av den, för han tycker att det gör honom bättre på sitt jobb.

”Oavsett vilken situation det är måste man behärska den. Ofta är det en nödsituation, till exempel en plötslig hjärtattack. Att jag får vara med och rädda liv har en alldeles egen tjusning”, berättar Marko.

Största delen av jobbet består av planerade operationer. Då är arbetsdagen skenbart lugnare, trots att den på en sekund kan ta en överraskande vändning. En operation i lugn och ro kan övergå i en långvarig kamp för överlevnad, till exempel på grund av en överraskande kirurgisk blödning.

”Utåt kan anestesiskötaren lugnt verka sitta och titta i en monitor, men det är möjligt att allt förändras på en sekund och man går upp i varv från tio till hundra.”

Markos normala arbetsdag i operationssalen börjar halv åtta på morgonen. Då har han en halv timme på sig att förbereda nästa operation. Dit hör bland annat att testa arbetsstationen och förbereda anestesiläkemedel, kanyler, vätskebehandling och intubering. Dessutom kollar han centrala patientuppgifter och beredskap för blodtransfusion.

Patienten anländer kring 8 och då börjar Marko tillsammans med anestesiläkaren och två instrumentskötare förbereda anestesiinduktionen. Senast vid niotiden är patienten vanligen på Fjäderholmarna.

Efter det placeras patienten i rätt läge. Om till exempel ländryggen opereras krävs det magläge, så patienten vänds genast efter påbörjad narkos. Neurokirurgiska operationer igen kräver att man stadigt fäster huvudet.

Efter att man tvättat, täckt och förberett patienten anländer kirurgen och börjar operera.

”Karikerat uttryckt har jag två uppgifter: att hålla patienten vid liv och se till att kirurgen kan göra ingreppet.”

Under operationen övervakar Marko patienten och upprätthåller anestesin enligt anestesiläkarens anvisningar. Främst följer han med patientens andning.

Lika viktigt är det att övervaka patientens hemodynamik. Också sömndjup, vätskebehandling, muskelrelaxation, värmeenergi och ombesörjning av tillräcklig diures hör till anestesiskötarens grundläggande uppgifter.

Operationerna och hur länge de räcker varierar. Är det fråga om handoperationer kan det bli tre eller fyra under hans dag. Andra gånger kan ett ingrepp kräva en hel arbetsdag och att nästa team fortsätter.

”Mångsidigheten och omväxlingen är tillvarons salt. Ibland är det fint att koncentrera sig på en patient ordentligt, men nya patienter får dagen att gå fort.”

Under operationerna njuter Marko av att få jobba med toppförmågor. Fint är det också att arbetsredskapen i operationssalarna är tipptopp.

Värst är det om information inte går fram. Ibland ger anestesiläkare kanske inte klara anvisningar, någon gång når informationen från akutvårdsenheten inte operationssalen.

”Mardrömmen är om akutvården kärrar in någon med orden ”här är patienten”. Det är riktigt otäckt först, men man lugnar sig. All förhandsinformation underlättar mitt arbete.”

Ibland arbetar han också i uppvakningsrummet, och alla patienter vet först inte var de är. Någon kan vakna i svåra smärtor, börja riva i slangar och mätinstrument och slå ifrån sig mot skötare.

Med det här har Marko arbetat i sex år. Före sjukskötarstudierna sysslade han med helt annat, var produktchef för ett smarttelefonprojekt på Nokia. Men efter flera omgångar av påfrestande samarbetsförhandlingar fick det räcka. Uppsägningspaketet möjliggjorde studier.

Att det sedan blev anestesi berodde på att han gillade det under praktiktiden. Han anser att jobbat passar för den som tål stress och har goda sociala färdigheter.

”Det här är verkligen teamjobb: en grupp på fem sex personer sköter viktiga operationer från början till slut. Då är det viktigt att komma överens med olika personligheter, också mot slutet av en operation, när man redan är ganska trött.”

Min arbetsvecka: Rutiner och överraskningar

Måndag. Arbete 7–15.30, jour 15.30–7.30. Hjärtdag. Patienten har eventuellt en lindrig hjärtinfarkt precis före narkos och operation. Allt går normalt. Blev inte kallad till jobbet under jouren.

Tisdag. Arbete 7.30–15.30. Plastikkirurgi. Två ingrepp och under pausen efteråt snabblarm till gastrologisk nödoperation. Salen snabbt klar, patienten intuberas i vaket tillstånd då magen är fylld. 10 poängs jobb av hela teamet. Livräddande operation. Väldigt utsjasad efter jobbet.

Onsdag och torsdag ledigt.

Fredag. Arbete 14–22. Skötte operationscentrums anestesi för utomstående med anestesiläkare, matbit i matstrupe, sprucken tunga och tonsilloperation. Nästan ingen tid för paus.

Lördag. Arbete 10–18. Trombektomipatient in med helikopter, men ingreppet annulleras då trombolysbehandling normaliserar fallet. Resten av turen extrahjälp på anestesiövervakningen.

Söndag. Arbete 10–18. Traumajobb. Lårbensspikning, spinalbedövning, sårrevision, allmän anestesi. Hjälpte kollega under barnanestesi och ingrepp.

Text Rosanna Marila